Följer OS en del. Om man för en stund lämnar prestationer och medaljer så finns det något speciellt med atleternas ansikten.
Tänk bara på Charlott Kalla. Vilken skillnad på hennes ansiktsuttryck när hon vunnit något eller det har helt enkelt gott åt skogen. Hennes glittrande ögon, det stora leendet säger allt. Tjejen som åkte konståkning och inte riktgt lyckades utstrålade inte alls den glädje och självförtroende som tjejen som är på väg att ta medalj.
Ibland försöker vi hålla skenet upp. Men egentligen säger hela ens inre något annat.
Tänk om vi bara kunde slappna av och bara vara det vi är. Att låta känslorna få vara det dom är. Och inte med våld tränga undan dom.
Ansiktet avslöjar mycket. Kanske lite för mycket. Men vi sitter i samma båt allihopa.
Kom ihåg en sak. Du behöver inte se glad ut när du är ledsen. Men glöm inte bort att du kommer att bli glad igen. Va så säker.
När man har lite svårt att le kan ett bra tips vara att se på någon som ler. Ett skratt smittar så bra. Det är svårt att hålla igen när någon småfnittrar eller asgarvar. Likaså tror jag ett kroppsuttryck som andas tilltro och god självkänsla smittar av sig av sin tro och sitt hopp.
Alla ansiktsuttryck säger inte allt. Dra inte för snabba slutsatser. Glöm inte det.
Pedher´s blogg 