För en tid sedan fick jag en sångtext sänd till mig. Vi skulle sjunga den i kyrkan. En svår text att smälta men som har ett djup att förmedla till oss.
Den vill inte på något sätt förhärliga det jobbiga och tunga. Att det bra finns en väg att nå Gud och känna honom bättre och bättre och det är genom nöd. Så är det inte. Men sången öppnar en förståelse för vad som sker.
En undran jag ställdes inför var en fråga: när är det lättast att glida ifrån Gud? Är det när allt är på topp eller när det är som tyngst? Skulle tro att du kommer fram till samma svar som jag. När det är som mest lätt att leva är det större risk att glida ifrån Gud.
Låt denna sångtext beröra dig. Sången heter ”Där nåden vill ta vid”
Vi ber om trygghet, vi ber om frid.
Tröst i familjeliv, beskydd i nattetid.
Vi ber om välgång, en helande famn.
Vi ber Dig att lindra smärta,
med Din varma hand.
Varje stund, Du ser var själs behov.
Din kärlek ger oss mer än vad vi kunde tro.
För tänk om du helar genom tårar,
om Du välsignar genom regn
Tänk om tusen vakna nätter
för mig nära Dig igen.
Tänk om motgångens tid
är där nåden vill ta vid.
Vi ber om vishet, att höra Dig.
Vi brister ut i ilska när inget ordnar sig.
Tvivlar på godhet, tvivlar på nåd.
Som om alla löften från Ditt ord inte är nog.
Och varje stund, Du hör vart hjärtas rop,
Din längtan är att vi ska våga tro.
När vänner sviker,
när mörker råder, allt gör ont.
Då blir jag påmind om,
att livet här inte är vårt hem,
inte vårt hem.
För tänk om Du helar genom tårar,
om Du välsignar genom regn.
Tänk om tusen vakna nätter,
för mig nära Dig igen.
Tänk om besvikelsen och smärtan
som ger törsten inuti,
är en aning om att bara Du
kan ge mig inre frid.
Tänk om motgångens tid, i regn och storm
i nattlig strid, är där nåden vill ta vid.
Pedher´s blogg 