Läser en av Tomas Sjödin böcker. Han fick frågan om han kunde svara på några frågor om evigheten. Skulle bara ta några minuter. Damerna som efterfrågade hans hjälp kunde tyvärr inte vänta så länge på svaret på deras arbete skulle lämnas in snart. ”Det tar bara några minuter” säger damen.
Kan man sammanfatta evigheten på bara några minuter?
Kan man verkligen det? Nej, det är helt omöjligt. En sådan stor fråga kräver ett längre svar och en längre eftertänksamhet. För hur skall man greppa något så stort på några sekunder? Det är ju så stort. Det är ju ganska svårt att greppa för oss som relaterar allting till tidsbegreppet. Sekunder, minuter, dagar och år. En evighet verkar ju i det ljuset vara rätt långt och kanske ganska jobbigt. Vem vill göra samma sak i en evighet? Man är ju stundom rätt rastlös som människa.
Samtidigt är det på ett sätt tätt enkelt. Att sammanfatta evigheten på några minuter. Jag, som du säkert vet, bär ju på en tro. En tro på Gud. I det ljuset är det för min del ganska enkelt att sammanfatta evigheten. Det tar lika länge som det tar att läsa Joh 3:16 i Bibeln.
Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Johannesevangeliet 3:16-17 SFB15
För mig är det gott nog på något sätt. Visst finns det djupare sätt att se på det. Kanske kan det behövas förklaring. Fast egentligen handlar det mer in tro och övertygelse.
Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. Hebreerbrevet 11:1 SFB15
Därför blir det ganska enkelt för mig att sammanfatta evigheten på några korta minuter. Det gör mitt liv här på jorden mycket tryggare. Lever jag idag så är jag trygg i det. Skulle mitt liv ändas i morgon är det egentligen inte slut utan en början på evigheten. Jag går från ett sätt att leva till ett annat. För mig är döden alltså inte slutet utan en fortsättning.
Saknaden av någon som ”går före” blir stor och ömsom tung. Men löftet om återseende gör sorgen lättare att bära och hantera.
Min förhållning till livet blir mindre dramatiskt. Lättare att ta dagen som man får och leva den. Morgondagen kommer med sitt. Vare sig jag förbereder den eller inte.
Evighet är för mig tidlöst. Så när jag väl är där, i det sättet att leva, försvinner uppfattning om att relatera till tid. Då är jag. Inte bunden till tid. Inte heller bunden till åldrande. Inte bunden till kroppsliga svagheter av olika slag. Jag bara är. Det är något underbart fantastiskt gott i det.
Så, möjligen går det inte att sammanfatta evigheten på några korta minuter (uppenbarligen) men samtidigt är det sammanfattat i tron på Jesus Kristus. Vi önskar ju som människa oftast att det inte ska ta så lång tidning att vi vill ha snabba svar. Vi har inte tid att stanna upp och reflektera. Frågan om evigheten är en sådan fråga som faktist behöver din och min reflektion. Och den behöver få ta lite tid. Och det är väl investerad tid.
Pedher´s blogg 