Om bara några dagar så hävs många av våra restriktioner. Om bara några dagar kan vi röra oss mer fritt. Men då svårt det är att hålla ut sista sträckan.
Har du hört den förut? ”Det gör nog inget det är ju bara 10 dagar kvar” Eller som idag….. bara 4 dagar kvar. Så då kan vi sitta nära varandra igen. Då kan vi kramas och hälsa på varandra….
Och visst kan det ligga något i det. Vad är det för skillnad att göra det nu eller på onsdag. Ändå kan man fundera. Inte vill vi snubbla på mållinjen.
Och samtidigt som det öppnar är det inte över. Visst är det en dubbel känsla.
Men många gånger i livet är det svårt att hålla ut till slutet, den sista sträckan. Till punkten då det är okej. Tror inte den känslan är över den 28/9 då restriktionerna släpper. Vi kommer troligen någon gång uppleva det på nytt.
Men där det gått fel vill jag tro att det finns upprättelse. Möjlighet att gå vidare. Kanske börja om.
I en pandemi kan det vara förödande att inte hålla ut. I livet för övrigt likaså. Men en sann ånger öppnar nya dörrar.
Det har att göra med förlåtelse. Bibeln säger att det finns bara en synd som ingen förlåtelse finns. Det är hädelse mot den heliga anden. I mina öron låter det hoppfullt. Då finns det förlåtelse för väldigt mycket i en sann omvändelse.
”Det kan väl inte göra så mycket?” är en vanlig ursäkt. Kanske inte den bästa direkt. Den slår gärna krokben på vår väg. Det just det den kan göra. Den hållningen kan påverka mycket och många.
Bara några dagar till
Våga håll ut. Våga håll ut i livet. Det kommer att välsigna dig
Pedher´s blogg 