Månad: oktober 2016

Publicerat den

Oputsad…

Ibland känner man sig lite oputsad. Det är liksom en oputsad silversked. När jag använt den oputsad är den egentligen lika len att använda. Men den ser inte så kul ut. Synen på sig själv kan vara just så. Andra tänker inte så om oss men möjligen vi själva. Det som är oputsat kan vara bekymmer. Det kan vara oro. Ibland massa frågor som bara blir för många. 

I söndags var en dag hemma. Förkyld och tung i huvudet blev det soffhäng och bara att vara. Då kom dom silverskedar fram som jag länge tänkt putsa men inte blivit av. 

Så det blev lite silverputs och koka bort det sista med salt och foliepapper. 

Silver har en symbolik med förlåtelse och försoning. Blev en god bild för mig. Det oputsade hamnade under förlåtelsen färg. Ibland kan vi behöva förlåtelse. Ibland ge oss själva förlåtelse. Försona oss med vem vi är. Det som är det ”oputsade” får putsas bort i Guds närhet.  Uppleva att man är älskad för sin egen skull. Att det som lägger en hinna över livet får man lägga hos Gud. 

Sök först Guds rike så ska du få allt det andra också. Ord hämtade ur Bibeln. Med dom orden avslutades tv-gudstjänsten med. Och kanske är det just det som är ”silverputset”. Att förutsättningslöst söka Gud. Inte med massa förbehåll. Inte med massa krav. Inte med ett ”det är okej att du svarar om det blir som jag vill”. Att söka som man är. I sitt oputsade tillstånd. Vad än det ”oputsade” står för kan Gud i sin försoning och förlåtelse putsa bort det. Så får man uppleva hur lystern kommer tillbaka. 

Publicerat den

Söndagstankar- en fri och öppen ingång till Jesus

Jag hamnade i denna text för någon dag sedan. Jag följer en bibelläsningsplan som sträcker sig över 60 dagar. Texten är från 2 petr 1:10-11

Tänk att det finns en öppen och fri väg till Jesus och hans eviga rike.  Bibeln säger att Jesus är enda vägen till himlen. Då blir han så viktig för att vi ska kunna se fram emot en evighet i himlen. Att då läsa dessa rader ger hopp. 

Vad har du för kallelse? Vad är du kallad till? Vad är din utkorelse, vad är du förutbestämd till? Att veta det gör allting lite lättare. När vi hittat vår kallelse uppmanas och uppmuntras vi till att göra den fast. Vad jag förstår handlar det om att grunda den djupt inom oss. Att bli så ett med den som det bara går. Att låta den genomsyra vår tanke. Hela vår inte värld. Det är där den har sin framtid. Inte i första hand där den får sitt utlopp. Där är det så mycket som kan blåsa sönder den. 

När vi gör vår kallelse fast öppnar den en fri ingång till Jesu eviga rike. Låter så gott. Möjligen ligger det mest i detta att det handlar om tron. Också om en andlig kallelse från Gud.  Något Gud har lagt ner i våra liv. Fast jag måste säga att jag tror det finns en dimension till. Att den talang du har, den kompetens du besitter kan också vara en kallelse och utkorelse från Gud. Lever du ut denna kallelse så gäller detsamma. Alltså att man är på rätt plats i rätt tid. Att vara det är en välsignelse. 

Ta din kallelse och utkorelse på allvar. Det välsignar dig stort.  

Publicerat den

Som jag väntat….

Alltså, som jag har väntat.  För ganska länge sedan förlorade jag en hel timme. Den har fattats mig hela tiden. Försökt komma ifatt men inte då. 

Jag har tyckt att tiden inte räckt till. Det liksom hela tiden varit så att veckans planering aldrig riktigt funkat. Somliga menar att man är tidsoptimist. Jag hävdar att det är svårt att få ihop det när man tappat bort en timme. Det är som förgjort. 

Men nu ser det ut att bli bättre tider. Det ryktas om att någon smyger tillbaks den timme som gick förlorade en mystisk natt för länge sedan. Lite typiskt att man ska behöva göra det i smyg en natt.  Varför kan man inte rakryggat stå för det man gjort? Jag bara undrar. Men man är väl lite rädd för alla dom som förlorade en timme. 

Vi talar om ett ganska stort brott. Vi är väl ca 10 miljoner invånare i Sverige. Det innebär ca 10 miljoner timmar. Det är ett ganska stort samhällsvärde som bara går upp i intet. En hantverkare kostar ca 500kr/timme. 500x10miljoner = 5000miljoner kronor. Tänk vad man skulle kunna göra för dom pengarna. 

För min egen del handlar det mest om att jag bara tappat bort en timme. Men nu lär jag visst få tillbaka den. Inte värt att ropa hej ännu men kan ju hoppas. 

Som jag har längtat. 

Ps Mötte en person idag som satte tillbaka klockan redan igår, fredag. Det funkade inget bra sa han. Så rekommendationen är visst att man gör det innan söndag. Det lär visst funka bäst i relation med andra säger dom 😉Ds

Publicerat den

Det som i människors ögon inte räknas…..

Känner bara ett stort behov av att få uttrycka något viktigt. 

Vi människor har så lätt att räkna bort andra människor. I våra ögon duger dom inte. I våra ögon räcker dom inte till. I våra ögon passar dom inte in. I våra ögon är det bara inte okej. Vi har så lätt att vi missunnar andra dess verkliga möjlighet. 

Kanske har sagt det förut men säger det igen…….

Sitter på mitt kontor. Är faktiskt lite bekymrad. Inte kommer det en vän som jag skulle tro inte alla räknar med. Jag frågar hur han tror dagen skall bli. Direkt kommer det: ”Var inte orolig!”  En hälsning som uppmuntrade mig mer än jag tror att han förstod i det läget. Ibland när jag behövt ledning från Gud har jag bett en bön om att han skulle sända någon med ett ord på vägen. Så har jag lite slarvigt sagt att sänd vem du vill men inte den. Då kan du ju räkna ut vem han sänder. 

Som sagt, vi har lite för enkelt att räkna bort människor. Vi tror ibland för lite om vår omgivning. Vi tror inte dom klarar så mycket.  I själva verket klarar dom mycket mer. Kanske inte alltid på det sätt vi tänker oss att det ska genomföras på. 

Vi behöver bestämma oss att tänka gott om varandra. Tro något om varandra. Tillräkna vår omgivning att duga till något. Att alltid utgå från att alla inte har dold agenda. Att människan i vår omgivning inte med vilje gör något fel mot oss. Räkna med den som finns i din närhet. Tro på den. 

Skulle vi välja det sättet har vi mycket närmare till att uppmuntra. Då händer det något gott i våra relationer och i vår omgivning. 

Publicerat den

En påminnelse av sommar….

Med den rubriken tror väl dom flesta som känner mig att nu ska det handla om jordgubbar. Det skulle inoxh för sig vara sant. Det handlar inte heller om bad och sol. Men det är ju inte det jag mest gör på sommaren trots allt. Så det tror jag inte någon direkt tänker sig under den rubriken i min blogg. 

Bilden skulle kunna vara ett sätt att vilseföra och lura lite. Skulle kunna vara så. Men så är det inte. I den mörka tiden nu när löven faller är det lite tungt tycker jag. Fram tills vi tänder upp stakarna så är det väl mörkt i min smak.  Nu verkar ju en del redan ha börjat tända olika ljusslingor och annat. Men det är ju lite ”tokigt” tycker ju jag, för min del. 

När jag kom ihåg tog jag fram lite kantareller från frysen. Stekte ihop dom med lite bacon och lite créme fraiche. Alltså den smaken av kantareller kan ju inte annat än påminna om sköna sommardagar med promenader i skogen för att leta svamp. Det är ju verkligen sommar då. Mitt i höstrusket är det ju så gott att påminna sig om det. 

När det är som det med hösten så behöver man drömma sig bort ibland. Tänk vad bra det är att kunna skapa sig en inre bild av något gott minne. 
Hur som helst. Det smakade riktigt gott. Pricken över iet blev kaffe på maten och sen liten stund i soffan. 

Publicerat den

Det där med att se bra ut är inte det enklaste. 

Alltså , det där med att se bra ut är ju inte det enklaste.  Att se bra ut har vissa fördelar.  Mycket kan bli mycket bättre om man just ser bra ut. Enklare i ögonkontakten.  Man känner sig mycket mer tillfredsställd. 

För ganska länge sedan skaffade jag nya glasögon. Var ganska nöjd. Men ganska snart insåg jag att jag såg inte bra ut. När jag mötte någon som jag stod och pratade med, ganska nära, så såg vederbörande suddig ut. 

Ganska otrevligt och jobbigt. Optikern trodde sig funnit felet. Så nya glas ordnades. Efter en ganska lång väntan så kom dom. 

Men inte då. Inte såg jag bättre ut. Så det blev nya glasögon igen. Nu ska dom hämtas. 

Jag hoppas verkligen att jag ser bättre ut nu. Börjar bli trött på att det inte funkar. Ont i huvudet får jag av suddigheten. 

Men visst är vi rätt fixerade vid att vi ska se bra ut. Vi jämför oss med andra. Snygghet sätter vi likhetstecken med att det är den vi tycker om. Så glömmer vi att det är mer av insidan som kommer att hålla över tid. 

Många som genom tiderna inte mått bra därför att dom rycker sig att inte se bra ut. Det är inte så ovanligt att just den ser bra ut. Man har helt enkelt en skev bild av sig själv. 

Så jag skulle bara vilja säga att du är du och du duger!! 

Publicerat den

Att knapra på en morot

Alltså det där med rivna morötter har aldrig varit min melodi. Vet egentligen inte varför. Men det liksom inte funkar i min mun. 

Kommer ihåg hur det var när jag var liten. Syrran hade morötter i sitt land. Jag hade rödbetor. Alltså, rödbetor gick man ju inte och plockade och gick och åt på. Det funkade ju inte. Men det var ju gott till mat. Möjligen var det lättare att rensa från ogräs. Det var ju ändå lite orättvist. 

Morötter ska man knapra i sig. Det ska finnas ett tuggmotstånd. Likaså är jag inte speciellt pigg på att ha kokta morötter. Nej, dom ska knapras. 

Att sitta framför tvn och se på tex hockey och knapra är ju klart mycket bättre än att äta massa godis. Lär ju vara klart nyttigare. Bara hoppas att ingen miljönisse kommer på att tillväxtprocessen skadar vår atmosfär. 

Morötter är ju till detta riktigt gott. Ett bra godis. Man kan ju bara fundera på varför jag inte äter dom mer och oftare. Går i perioder. Speciellt på höst och vinter. Kroppen frågar väl mer efter det under den mörkare tiden. Och det är väl bra. 

Så mer morötter åt folket. Eller ja, i all fall till mig. 

Publicerat den

Att hitta sin plats….

Mötte titeln på Tomas Sjödins senaste bok ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Den kommer att stå på min önskelista till jul. (🙈) Titeln väcker några tankar. ….

Tänk vad viktigt att vi hittar vår plats. Det finns flera skäl till det. 

Där passar vi bäst. Det är där vi har vår talang. Där fungerar vi bäst. Framför allt tror jag att vi mår bäst där. Annars lever vi med en inre känsla av att vi inte riktig passar in på något sätt. Vi kommer verkligen till vår rätt där. 

Där tar vi ingen annans plats. Allt för ofta är det något som armbågar sig fram för att ta positioner. Allt för ofta på någon annans bekostnad. Då blir det oftast mindre bra.  Det är stort att lämna plats för någon annan. För att den ska komma till sin rätt. 

Där behöver vi inte stressa vidare. Du har säkert hört att ”gräset är grönare på andra sidan staketet” eller att ”det är säkert bättre någon annanstans”. Kan vara så, det kan det. Men det mest troliga är att det inte är så. Allt för ofta är vi inte nöjda med vår lott. Vi vill ha något annat. När vi är där vi passar bäst behöver vi inte stressa vidare. Vi behöver inte sukta efter mer. 

Kanske kan vi hjälpa människor att hitta sin plats? Visst kan vi det. När jag växte upp inom kyrkan så fanns det fin tanke att ”upptäcka varandras gåvor”. Alltså att inte ta sin egen plats utan bli upptäckt och bli ” få platsen”. Man insattes liksom i uppgiften och gåvan man redan visat att man ”hade”. Kanske skulle vi behöva tänka lite mer åt det hållet. Kanske är det inte den som ”armbågar” sig fram som är den mest rätte. Kanske är det den som ”verkar mer i det dolda” som vi behöver hjälpa fram. 

Om man tar någon annans plats är man själv på fel plats. Det borde vara konsekvensen. Kan man vara nöjd då? Möjligen för en tid men inte i längden. Man hindrar någon annan som troligen faktiskt skulle göra det mycket bättre. Långsiktigt är det troligen förödande. När egot hindrar andra så är det tragiskt. 

Troligen är det ledarskapets viktigaste uppgift. Att hitta rätt person till rätt uppgift. Att kunna vidga blicken så mycket att dom inte bara ser till närområdet och ljudvolym. 

Är troligen den mest välsignade platsen vi kan ha. Den går inte att jämföra med ett ekonomiskt värde. Har egentligen inget med lönekuvert att göra. Vi faller väl lätt i det diket dock. Där där du och jag får vara till störst välsignelse på alla plan. 

Med det sagt kanske vi borde hjälpa varandra fram till den plats som var och en passar bäst. Det är stort att backa för att släppa fram. Det är lika stort att få vara på rätt plats. 

Publicerat den

Hur tänker beslutsfattare när man tillåter att skräpa ner en dricksvattentäkt?

Hur tänker beslutsfattare när man tillåter att skräpa ner en dricksvattentäkt? 

När någon förorenar marken där det finns dricksvattentäkt måste man anmäla det. Då är det risk för att den täkten blir obrukbar. 

Samtidigt är det möjligt för militären att skjuta sin ammunition rakt ut i Vättern. ”Det är försummbart” med den miljöpåverkan som det gör med sjön. 

Men om man nu gör det år efter år efter år måste det påverka. Hur kan man tänka så kort med tanke på kommande generationer? När sen grundvattnet får mer och mer problem runt omkring denna sjö kommer Vättern bli viktigare och viktigare.  

När man går på vätterstranden uppmanar man Jönköpingsbon att inte skräpa ner. Man vill skydda vårt dricksvatten. Då är det viktigt. Den enskilde ska förbjudas eller uppmanas att tänka på sitt dricksvatten. Släng skräpet i skräpbehållarna istället. Det är vad vi ska göra som flanerare på stranden. 

På andra sidan sjön skräpar militären ner vår sjö med sina skjutövningar. För mig en dubbelmoral. 

Jag kan förstå att man protesterar mot det. 

Vatten är ju något som är livsavgörande för oss. Vi klarar oss inte utan det. Ändå kan vi människor experimentera med detta viktiga. Det gör mig förundrad. Samtidigt rädd för vad som händer när vattentäkterna börjar ”ta slut” , alltsåbli förstörda en efter en. Vi kommer då att få svårt att iordningställa dom. I sin förlängning dör vi. 

Nyfiken? Kolla SVT tex eller en motion till riksdagen. Det finns så mycket som är skrivet om detta. Senast hörde jag det på SVT Jönköping i fredags. 

Gör om , gör rätt – så tycker jag. 

Publicerat den

Söndagstankar – I kärlekens tjänst

I går kväll firade vi Erikshjälpen som fyllde 70 år. En strof som gick igenom hela kvällen var ”I kärlekens tjänst”. Så skrev Erikshjälpens grundare Erik Nilsson på sin brev. Det var med största sannolikhet inte bara några bokstäver för honom. Det var hela hans liv. 

”Om jag har fått förmågan att tala andra språk, både människors och änglars, men inte visar kärlek, då liknar jag en gonggong eller en skrällande cymbal. Om jag har fått profetians gåva och känner till alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har en tro som är så stark att jag kan flytta berg, men inte har kärlek, då är jag ingenting. Om jag ger allt jag äger till de fattiga, och låter mig brännas på bål, men inte har kärlek, då har jag ändå inte gjort något av värde…./…. ”Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre. Men av dem är kärleken störst.” ‭‭1 Korintierbrevet‬ ‭13:1-3,13‬ ‭NB‬‬

Tänk vilken drivkraft det finns i kärleken.  När man möter allt det erikshjälpen får av nåd vara med att göra inser jag att det är en del av allt gott som görs över allt på hela vår jord. Blir så tacksam att få vara en del av detta. 

Samtidigt berörs jag av hur viktigt det är att ha rätt motiv i det vi gör. Vilket syfte har det jag gör? Varför gör jag det? För vems skull gör jag det? Vad driver mig till att göra det? 

Daniel Grahn, Erikshjälpens generalsekreterare,  läste orden jag citerar fr Bibeln i slutet av kvällen. På något sätt sätter det fokus på det rätta. Har vi kärleken så händer det något stort. Kanske kan dessa rader få röra om inom oss. Hos mig. Hos dig. 

Kärleken till något kan få oss att göra mer än vad vi trodde var möjligt. Att göra handlingar vi inte trodde oss själva kunna göra. Kärleken kan göra underverk. När allt annat förgås kommer kärleken att stå kvar. För störst av allt är kärleken.