När jag var i torpet under helgen som gick fick jag se många citronfjärilar.
Jag har med mig ett löfte från tiden då jag var barn som handlar om just dessa fjärilar. Om man såg den först av alla fjärilar på våren skulle det bli fin sommar.
Nu har jag ingen klar statistik över hur dom senaste 50 somrarna har förlöpt i relation till citronfjärilar. Den gångna helgen var fylld av massor av dessa vackra fjärilar. Tror inte jag någonsin sett så många på samma gång. Det borde innebära den vackraste sommaren på mannaminne.
Men tänker man efter så finns det sådana löfteshändelser som lockar fram hoppet inom oss. Kanske har du några sådana. Somliga är hämtade från bondepraktikan. Andra har vuxit fram inom traditioner och kulturer. Somliga kallar det skrock. Jag vill kalla dom löfteshändelser.
Det händer något som har ett löfte med sig.
Dom starkaste händelserna av ett sådant slag är när jag känner en särskild beröring av Gud. Det kan ske i en gudstjänst som i söndags. Då hände det ett sådan helig stund för mig. Genast väcks det ett hopp. Men det kan också vara en stilla promenad där Gud får chansen att göra sig hörd och påmind.
Maria, Jesu mor, var med om det. Och då står det följande text om henne: ”Hon gömde och begrundade det”. Jag tror att det är just så vi ska förhålla oss till dessa löfteshändelser, dom som berör oss djupt där inne.
Pedher´s blogg 