Månad: februari 2024

Denna sista resdag är en extra dag … skottårsdagen. Då passar det ju att ….

Ja vad gör man då?

Vi startar i alla fall med lite frukost

Sen blev det lite tack och farväl till dom som leder våra projekt. Det är uppenbart hur dum värdesätter vårt besök. Ingen annan har gjort det. Det kan vara kostsamt. En vis uppoffring är det. Enkla förhållanden. Men så viktigt besök. För oss viktigt att se och förstå och tändas. För dom näst intill ovärdeligt. Sagt det förtur. Säger det igen. I ett projekt borde det finnas medel för ansvarsförsamling att besöka projekten en gång per år.

Sen fick det bli ngn timme vid poolen

Efter lunchen blev det till en marknad och en affär. Inköp av några trevligheter.

Vill inte bli tjatig men vi hann till poolen en timme till innan det var dags att avsluta rummet vi hade kvar.

Nu har vi kommit in i dessa sista 6 timmar innan avfärd till flyget. Allt är packat. Nu blir det en väntan.

Kl 20 på kvällen blir det att äta. Kl 24 åker vi till flyget. Och blir allt som det är tänkt startar vi flygresan hem kl 04:00.

Kl 17 ska vi landa på Arlanda.

Så med avslutar jag min reseblogg. Tack för att du ville följa med på resan. Det blir säkert olika nedslag med lite mer djuplodande berättelser om livsöden med tiden.

Bions behöver vi påminna oss om vem Gud är och vad han kan göra. Att läsa sin bibel som berättar om Guds mäktiga gärningar skapar en minnesbank. En bank av minnen som kan påminna oss om hans väldiga gärningar. Särskilt vid tider av motgång.

”Vad ska vi nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?”

‭‭Romarbrevet‬ ‭8‬:‭31‬ ‭SFB15‬‬

Att då läsa denna vers ger oss så mycket stöd, mod och kraft. En sanning som behöver få rot inom oss. Så att den kunskapen aldrig kan lämna oss.

Om Gud är för oss…..

När vi lever i tron, överlåtna till honom, frälsta av bara nåd, så blir detta vår verklighet.

Möjligen kan någon försöka stå i vägen. Men Gud är större.

Så låt denna vers nära dig en tid. Be Anden att han skulle beskriva detta för dig på olika sätt. Jag är övertygad om att det kommer välsigna ditt liv.

Nu börjar avslutningen av resan. Efter att i princip haft fullt program all dagar blir det nu att resa ner till Cotonou. En resa som kan ta 6-7 timmar. En varm dag. Vi kommer se många bilar med märklig packning. Det kan vara en levande ko på taket. Det kan vara fullt med plastdunkar, stora säckar med kol. Minibussar som är maxat med människor. Inget verkar kunna överraska längre. Helt omöjliga lösningar som aldrig skulle kunna fungera hemma i Sverige.

Det blev ett bonusbesök. I Dassi finns en bibelskola. Idag ca 160 studenter men brukar kunna vara 200. Man utbildar pastorer. Studierna är 4 år plus två praktikår.

Eftermiddagen ska bli en stund av att återhämta. Lite poolhäng. Innan avfärd hem med flyg 04:00 natten mellan torsdag och fredag så behöver vi lite stillhet.

Dagens avslutas även med ett besök på den restaurang vi fått bäst mat på. Lite dyrare men mer vällagad.

Så var det den näst sista dagen i Benin. För den här gången. Kanske någon gång återvänder jag hit.

Finns mycket att reflektera över. En summering får det bli när jag väl landat hemma. Kanske blir en bra terapi under den långa resan hem

Har du funderat på den frågan någon gång?

Ibland får man frågan om man är kristen. Vet inte om det är vanligt nu för tiden men förr minns jag att man gärna sa att ”ja, jag bär på en tro, på Jesus”. Men det menade man att man var en Kristen.

Och jag jag kan tänka mig att jag bär på en tro. Något jag valt. Något jag vill. Något jag upplevt. Något jag med glädje bär med mig genom livets alla skeenden. Den är ett med mig. På ett sätt är det min identitet på något sätt. För den är så fullt ut jag, på något sätt.

Samtidigt funderar jag på om det ändå inte är så att det är tron som bär mig. Genom allt jag möter känner jag mig buren på ett förunderligt sätt. Den ger med g mod, tröst, kraft och ledning. Jag vill påstå att jag klarar mig inte utan den.

Så frågan är …….

Vem bär egentligen vem?

”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.” Hebreerbrevet‬ ‭11‬:‭1‬ ‭SFB15‬‬

Det gör att tron är en verklighet som bär även när man inte riktigt ser eller kan ta på det. Så tron drar oss framåt till dit vi ska som vi ännu inte ser.

Hemmet Ruth besökte vi idag. Ett hem för flickor som Kerygma stöder. Här får flickor utbildning

Vi fick se deras klassrum. Dom skapar tyger från tråd och köper också in tyger som syr kläder av.

Vi fick ett intressant samtal om hur den kristna tron kommer muslimerna nära. Det är den som kan göra dom friska vilket blir ett starkt vittnesbörd för muslimen.

Men blir en muslim kristen slänga den ut från familj och skola. Ändå skickar muslimer sina ungdomar till kristna skolar. Det är okej. För kristna skolor har högre kvalitet.

Ett av alla dessa vittnesbörd om helande ledde till att den kristna verksamheten fick en hektar mark. Så vittnesbördets kraft öppnar vägar.

Pastor Ulf köpte in två getter, tjej-getter. Dom ska skänkas till ställe. Man namnger visst getter. Så dessa fick namnen Carolina och Debora. Det finns en get på hemmet som heter Kent (by the way ). Skulle tro att både det kommer getter som får namnen Ulf och Allan.

Vi hade förmånen att överlämna lite gåvor till hemmet. Det mottogs med stor glädje

På området finns det odlingsmark. Dom har också en kvarn. Så kan dom mala olika sorters mjöl till deras mathållning.

Matens lagas mestadels utomhus. Men vid regn har dom kök inomhus

Ett tag tänkte vi köra några getter till ett ställe….

Men dom rymde så det blev ändrade planer.

Några flickor tog ju lite mått och Carolina fick en ny klänning några timmar senare

Idag har det verkligen varit varmt. Men vi fick till några intervjuer av några av flickorna som berättade sin historia. Tänk att bli övergiven av sina föräldrar. Eller riskera att bli bortbytt för att pappan vill ha en fru. Man blir beklämd. Men så komme rätt person i rätt tid. Man räddas till centret och får en ny framtid. Glädjen tillbaka. Utbildning. När man lämnar efter 3 år får man hjälp att hitta bostad. Man får en symaskin eller en vävstol. Så kan dom börja ett nytt liv. Kan det finnas bättre sätt att använda sina pengar på? Så starka berättelser. En sak är säker. Det fungerar. Hjälpen når fram. Det fortsätter efter avslutad tid.

Kvällens sista insats är volleyboll. Varmt? Ja visst men vad kan hindra dessa? Ingenting

När man möter en ny kultur kan det vara svårt att förstå den. Man undrar ibland , i alla fall jag, hur man tänker här. För mig känns det komplicerat. Man har inte bråttom med att lösa saker. Restaurangbesök kan ta tid. Växla pengar tog visst en timme här i stan. Liksom känns att vi har inte samma logik.

I jämförelse med vad? Med mig själv så klart. Och på det sätt jag tänker. Utifrån den kultur jag kommer från.

Och är den det bästa utgångsläget?

Allt jämförs ju med vår egen världsbild. Och folket här tycker nog att vi är lite onormala.

Det lär oss ju att det kan vara bra att lyfta blicken lite grann innan man dömer ut någon annans sätt att tänka och vara. För det kan ju visa sig att vårt eget sätt inte var varken det bästa eller mest smarta.

Så att förstå en annan kultur kanske skulle börja med att försöka inse sin egen kultur först.

Denna dag är en resdag upp till Parakou. Efter ca 3,5 timme så blev det ett stopp för lite lunch och toalettbesök. Platsen heter Dassa.

Här gör vi en avstickare till ett ställe där Kerygma har stöttat ett arbete med en skola, ett kyrktak, brunn. Agua heter den plasten

En ny del håller på att färdigställas. Där ska de äldre barnen gå i skolan. Totalt drygt 350 barn o ungdomar kan då gå i skolan.

Barn är alltid roliga att träffa i detta land. Inte svårt att tycka om dom

Nybygget ser ut så här:

Sen kördes det i ca tre timmar upp till Parakou där vi tog in på ett hotell. Inte som Ibis i Cotonou men stor säng i alla fall. Och AC.

Här skall vi tillbringa morgondagen och möta dom på Hemmet Ruth.

Så är kvällsmaten äten. Det är varmt. Det är tur att rummet har AC. För här är det ca 40 gr varmt.

Det är en lite märklig känsla att se alla bilder från Sverige. Somliga åker slalom. Andra har fått snö nyligen. Här är jag i Benin nästan 40gr varmt. Så långt från vinter man kan komma typ. Man anpassar sig ganska fort.