Är det alltid tokigt att göra en tavla? Kan det inte vara så att det faktiskt kan komma något gott ur att göra en tavla? Om man tittar lite närmare på tavlan man gjort kanske det inte är så tokigt ändå…..
Igår fick jag förmånen att jobba med en av våra varugrupper i butiken. Det var vår avdelning med tavlor. Våra ordinarie förträffliga medarbetare på denna varugrupp kan inte vara med oss just nu pga sjukdom. I väntan på deras återkomst fick jag gripa in.
Är det något vi får in mycket av så är det just tavlor. Stora och små. På duk och tom på bräda. Ovala, runda, fyrkantiga och dom mest konstiga former ibland.
Det finns så många målare där ute i stugorna. Man verkar ha målat så länge man kan minnas tillbaka i tiden. Och ännu längre. Jag hittade målningar från femtio-talet och äldre. Tänk att dom behållits så länge.
Somliga kan man förstå medan andra undrar man hur dom tänkte. I min smak är somliga ”sådär” medan andra kan vara så fina. Kan bara konstatera att ingen tavla är den andra lik.
Att måla en tavla är väl den bästa tavlan man kan göra.
När vi annars gör en tavla är vår omgivning inte nådig. Vi är rätt snabba på att såga varandra för det man gjort tokigt.
För somliga kostar det mycket att göra en tavla. För andra är det en mindre uppståndelse omkring. Kan ha att göra med kändisskap eller inflytande.
Jag tror dock att vi behöver vara mer förlåtande. Tänker på Jesu ord till kvinnan. ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer”. Det fanns en stor portion barmhärtighet hos Jesus. Samtidigt ville han visa på en förändring som behövdes för att det skulle gå bra i framtiden. Han visste att gjorde man en tavla så lärde man sig något av det. Något som ändrade riktningen och sättet att vara på. En ändring som skulle förebygga en ny ”tavla”.
Så att göra en tavla är inte alltid så tokigt. Den kan hjälpa oss att hålla kursen resten av livet.
Pedher´s blogg 