Denna helg är det många tankar om himlen.
En av dom texter för denna helg är denna: 13 I tron dog alla dessa utan att ha fått (se) det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. 14 De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. 15 Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. 16 Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem. Hebr 11:13-16
Himlen är något vi ser framför oss. Det hjälper oss att se att det kommer något som är bättre än det vi har nu. Bibeln talar om att när Jesus vänder tillbaka till himlen gör han det för att bereda rum för oss. (Joh 14) Han säger också att han ville att vi skulle vara där han är. Det visar på en Gud som inte bara såg till det korta perspektivet. Vi var inte bara i hans tanke innan vi föddes. Vi är inte bara i hans omsorg under dom dagar vi har på jorden. Han skapade också en värld för oss efter det vi kallar död. Inte bara detta tänkte han på. Han skapade vägen dit genom sig själv. Därför säger han ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern (alltså till himlen) utom genom mig!” (Joh 14)
I det ljuset blir denna helg inte dolt i mörker. Det är ingen ”långfredag” utan snarare en ”good-weekend”. En helg som talar om hoppet. Om det som kommer, himlens värld.
Himlen är något som härrör till tron. ”I tro dog dessa” utan att egentligen ha bevis. Det är trons mysterium. Men lika fullt sanning.
Jag har flera kompisar jag inte möter så ofta. Det kan gå flera år. Men när vi möts är det som att fortsätta där vi slutade förra gången. Cecilia, min facebook-kompis skrev på sin status inför sin väns begravning: ”Det va inte så här det skulle bli NN Idag säger vi inte Hej då, utan Vi ses igen!” Det är att fånga denna helgs stora berättelse. Döden är inte att skiljas för all tid. Det är att skiljas för en tid för att sedan mötas igen i himlens underbara värld. Då möts vi igen och tar upp tråden där vi var när vi skildes åt på jorden.
Himlen är som att komma hem. Du vet, ”Borta bra men hemma bäst” Himlen är alltså inget att vara rädd för. Lyssna på alla berättelser om folk som fått en skymt av himlen. Det är bara vackra och underbara berättelser. Så man kan lugnt säga att detta livet är en förberedelse för det som kommer. Det är här vi bestämmer oss för att dela även den gemenskapen. Att om en tid förenas med dom som gått före.
Alla Helgonahelgen är ett enda stort ”Vi ses igen!”
Pedher´s blogg 