När jag pendlade mellan Trosa och Valla åkte ofta förbi ett fält med solrosor. På morgonen sökte sig blommorna mot öster. På väg hem på kvällen sökte dom sig mot väster. Dom riktade alltid sina blommor mot solen. Dom sökte efter att alltid hämta så mycket solenergi som möjligt – hela tiden. Om man hade haft tid skulle man stå en hel dag vid detta fällt och se denna målmedvetna sökning.
”Mitt hjärta tänker på ditt ord: ”Sök mitt ansikte!” Ditt ansikte, Herre, söker jag.” Psaltaren 27:8 SFB15
Jag tänker på vårt förhållande till Gud. Kanske kan solrosens evangelium få tala till oss idag. Att vi alltid söker oss åt hans håll. Vi liksom styr upp våra liv mot hans ljus.
Det ligger en välsignelse i detta. Något vi kommer att ha glädje av. Det kommer att göra något med oss, med våra liv.
Motsatsen är att vända oss bort från Gud. Då kan inte hans ljus göra gott i oss. Likaså om vi döljer vårt ansikte för honom.
När våra ansikten möts händer det något inom oss. När Guds ljus möter oss blir det gott inom oss. Du vet ju vad solens strålar gör gott i vintermörkret. Likaså när våren bryter igenom med solens värmande strålar.
”Kom, ../.. låt oss vandra i Herrens ljus.” Jesaja 2:5 SFB15 är en uppmaning du och jag kan ta till oss. För ”Saligt är det folk som vet vad jubel är! Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus.” Psaltaren 89:16 SFB15 ”Salig” är att vara ”lycklig”.
Solrosens evangelium öppnar för något fantastiskt gott. Det kräver egentligen ingenting mer än vår inställning. Solrosen bara styr sitt ”ansikte” mot solen. Likaså får vi styra våra ansikten mot Gud och hans ljus över våra liv. Det kommer att påverka oss gott. Med hans värme och energi.
Gud välsigne din dag
Pedher´s blogg 