Efter resan till Tanzania och Etiopien har jag ofta fått frågan om hur det var. Om intrycken och upplevelser. Det var ju en på många sätt, fantastisk resa.
Samtidigt är det en känsla av att vara om-tumlad. Ordet lär betyda ”vimmelkantig”. (Enl SAOL) och kanske är det just en bra beskrivning på läget.
Läste i tidningen att mellan två stopp på tunellbanan i Stockholm, 5 minuter emellan, skiljer det 25000kr/kvadratmeter att bo. 25000kr!! Oj vilken skillnad.
Men betänker man samma fenomen (om nu det gick) i Dar Es Salaam eller Addis Ababa så blir det ju rätt patetiskt.
Mötte kvinnan som låg skadad i ett rum med plåttak. Hon hade skadats i en trafikolycka. Mannen och hon bodde på ca 5-7 kvadratmeter. Deras spis var en typ av ”trangiakök”. Möblerna var en säng. Något skåp. Så mycket mer fanns inte. Hon låg där med skador som nog skulle ta hennes liv. Boendet runt henne var det enklaste man kunde tänka. Ingen av oss skulle vilja bo där.
Om man tänker bort trafikkaos skulle det nog inte vara mer än kanske 5-10 minuter på en spårvagn till downtown Dar. Skyskrapor. Restauranger. Fina lägenheter. Diplomatområdet ligger inte särskilt långt från detta. Orättvisorna i denna stad är markanta. Åker man sen ut på landsbygden blir det ännu mera påtagligt med lerhyddor.
Sen sätter man sig på flyget hem. Kommer hem till en lägenhet där man ”klagar på att man saknar balkong”.
Man blir lite om-tumlad på en sådan resa. Vad är viktig ? Vad behöver man för något?
Samtidigt inte be om ursäkt för den välsignelse vi lever i så blir man just vimmelkantig i tänket. Allt sätts på ända. Det blir svårare att kunna stå och titta på. Jobbet blir än mer viktigt att skapa överskott till behövande. Hur hanterar jag mig själv i detta? Vad gör jag med mitt liv?
Jag skulle tro att dom flesta skulle börja fundera om dom fick göra samma resa. Kanske är det så att gemene jönköpingsbo och svensk sällan går och funderar på dessa orättvisor. Men borde vi inte göra det? Hållningen ”Det får regeringen ta ansvar för via SIDA” håller inte längre.
Vi kan konstatera att när svensken blir berörd (som vid tsunamin) då händer det saker. Pengar frigörs i mängder. Då har vi råd.
Vi människor som bor i ett i-land och har det fantastiskt bra skulle behöva göra en omvärldsanalys. Beröras av behoven. Planera i sin budget att hjälpa till. Vi behöver beröras både i känslor och i huvudet. Vad kan vi göra? Hur kan vi göra det? Vilka kanaler funkar bäst? Vart åt för håll går din längtan att hjälpa?
I det sammanhang jag rör mig i idag finns det goda förutsättningar att göra skillnad. Du har kanaler både genom Erikshjälpen och Pingst Jönköping som fungerar väl. Varför? Jo för där har man personliga kontakter som skapar trygghet i att hjälpen når fram. Jag har själv sett hur det fungerar. Jag har sett något av det resultat som blivit. Att se tex en mamma nu kan ge sitt barn mat fler gånger än en varje dag är fantastiskt. Se ett sjukhus som räddar liv. Möta handikappade barn som nu inte längre göms undan utan får hjälp till ett bra liv. Då inser man vilken skillnad du och jag kan göra.
Om du och jag som läser detta skulle skänka var sin hundralapp så skulle det nog inte försätta oss i någon större nöd. Vi skulle med all sannolikhet klara oss. Men det skulle göra en total skillnad för många. Låt oss säga att vi är 50 personer som läser det. Då har vi 5000kr. Skulle du sen dela min blogg till en till så blir vi hundra. Vips har vi 10000kr. Blir vi fler så blir det ju mer. Vill du att jag ska förmedla dessa pengar kan du swisha dom till 070-1974540. Vill du få direkt till Erikshjälpen och Pingst Jönköping gör du gärna det. Kolla länkarna jag klistrat in. Skriv gärna till mig om du gör det. Så kanske vi kan återknyta det i en blogg framöver.
Det viktigast är ändå att vi gör något. Jag har lagt starten med en hundring. Vill du vara med? För lite? Lägg då gärna lite till.
Har du lust att dela den uppmaningen vidare blir jag bara glad. Tillsammans kan vi göra skillnad.
Vad ska vi göra med pengarna? Alla pengar som jag samlar in delar jag mellan Erikshjälpen och Pingst Jönköping. Dom är bra på att förvalta pengarna. Det finns många behov att fylla.
Sjukhuset i Mchukwi behöver fördigställa ett hus för gravida kvinnor. Det ger förutsättningen för att en komplicerad förlossning sker på ett sådant sätt att mamma och barn överlever. Arbete med handikappade barn o Korogwe och Tanga behöver mer resurser för att fler ska få chansen. Självhjälpsgrupperna i Addis Ababa har visat sig vara ett framgångsprojekt. Där behövs mer medel. Barn behöver skola och sjukvård. Något som Erikshjälpen satsat mycket på på många platser på vår jord. Så behov finns. Vill du vara med?
Kanske kan vi bli lite om-tumlade och göra något.
Tack på förhand
Pedher´s blogg 