I söndags så var det barnvälsignelse för mitt barnbarn Selma. Det är något speciellt att få vara med om det.
I den kyrkliga tradition jag är uppväxt med har vi inte barndop. Dopet tänker vi att det är människans eget val. Inte en förälders val åt ett barn. Men vi ber gärna för barnet att Gud ska välsigna det. Bevara det. Och leda det på bästa vägen i livet.
Jag påminns om en lite kör som handlar om detta. . . (lyssna här om du vill)
|: Välsigna alla barn käre Gud. Välsigna alla barn på jorden 😐
Dom som har det bra som vi och dom som har det svårt. Dom som vet att du är Gud och dom som inte vet.
Välsigna alla barn käre Gud. Välsigna alla barn på jorden
När jag tänker vidare så innefattar det ju alla. Alla är vi barn till någon. Den som har det bra eller dåligt. Som tror att Gud är Gud eller inte tror det. Tänk att vi får be en bön för dom som tror på gud men även för den som inte tror. Och Gud bryr sig om båda. Det är stort.
Att be om guds välsignelse över någon är att önska den välgång som Gud ger. Att det ska gå bra för den man ber för.
Det är väl något vi gärna ber för människor vi möter men också för oss själva.
Kanske denna veckas utmaning är att be Gud att han skall välsigna någon du tänker på. Och låta det bli en vana för varje dag. Reflektera sen över vad du ser hända.
Idag ber vi för (välsignar) riksdagsman: Gulan Avci (L)
Pedher´s blogg 