Söndagstankar – Gamla råmärken

Jag tror inte att ”det var bättre förr” eller ”bara det nya är gott nog”. Att tänka nytt och tänka för vår tid är viktigt. Vi måste transformera gamla sanningar in i den nya kontexten vi nu lever i. Vi behöver bibelöversättningar som talar vår tids språk. Gamla råmärken måste översättas till vår tid. 

När det är sagt behöver vi samtidigt notera ”till vilket pris”?

Såg en ansats till detta hos min gode vän Joakim Freiman på Facebook. Tack Joakim. Idag behöver vi andliga vägledare som kan ta ut riktningen och visa vägen genom snåriga vägval i den allt mer mångfasetterade andliga kontexten. 

Det är allt för lätt för oss att vilja själv skriva in vad det ska stå på vägskylten. Vi vill själva rita kartan som leder till det vi vill kalla himlen. Vi vill tillskriva allt vad Gud är och skall göra. Så skapar vi oss en egen Gud med en egen himmel och en egen religion. Något som kommer att i slutänden vara ett luftslott med en återvändsgränd som resultat. 

Så luras vi att tro att vi kan göra vår egen väg till det andliga. Det andliga finns redan och vi har atr förhålla oss till det. 

Jesus säger att han är vägen sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern, alltså himlen, utom genom honom. Vi kan inte ändra på det. Då blir det en alternativ sanning som kanske passar oss bättre men kommer visa sig vara en obarmhärtiga osanning. 

”Flytta inte en gammal gränssten (råmärke) som dina fäder har rest.” ‭Ordspråksboken‬ ‭22:28‬ ‭Det är ett ord att lita på. 

Vi behöver idag andliga vägvisare som på ett tydligt sätt kan lotsa oss igenom den snårskog av andlighet och nytolkningar som vår värld är fylld av idag. Andliga vägvisare som kan översätta dåtidens välsignade vägar till nutidens kartbild. Att kunna lämna vägens marginaler av lagiskhet och felkörningar till att att komma upp mitt på vägen. Då kan vi hjälpa andra att hitta vägen till himlen.