Jag tycker nog att fredspriset inte riktigt har fyllt det vi tänker om fredspriset. Så varför inte utveckla det. Tex ….
Om någon kunde lösa frågan med trotsåldern så borde det kunna meritera till att få fredspriset. Omöjligt? Troligen. Men lika omöjligt som det verkar ha varit att ge ett fredspris senaste åren. Men tänk vad det skulle innebära för varje familj. Kan tänka mig att även barnomsorgen i kommunerna skulle tacka för den hjälpen.
Det där upproret vid gjorde som tonåringar. Tänk om man kunde få till en mjukare övergång till vuxenlivet. Tänker att tonårsföräldrar skulle vara ödmjukt tacksamma. Många minst sagt arbetsamma samtal skulle man spara. Och oron på kvällar en bit in i natten skulle vara ett minne blott.
Tänk om någon kunde hitta nycklarna till vuxna som bråkar med varandra. I relationer. Mellan grannar. Tänk vad många äktenskap som skulle räddas och räddade familjer. Eller grannsamverkan blir så mycket mer fridsam än verbala kampanjer över staketen. Tänk vad fridsamt det skulle bli i kvarteren.
Topp borde vara att man hittade på ett sätt som gjorde att ingen blev arg. Alla kunde föra sig civiliserat. Det skulle aldrig bli en konstig atmosfär på jobbet.
Vad detta skulle leda till är väl rätt uppenbart. I sin förlängning borde det aldrig kunna bli krig.
Är inte det värt sitt fredspris. Det är i alla fall något att fundera på 😉
Pedher´s blogg 