Hur kommer det sig att man blir så överraskad av något som man vet ska hända? Det borde ju inte överraska.
I går morse var det kallt och frost. Insåg ganska snabbt att jag var för tunt klädd. När jag kommer till bilen är det frost på rutorna. I detta läge brukar isskrapan inte vara på plats. Men tänk, det var den. Så där var jag visst förberedd. 😁
Men det ligger väl någon form av förträngning och förnekelse i att frost och vinter är längre bort än den i själva verket är. När den då kommer så står man där med sommarskor och tunn jacka och undrar vad som hände.
Så upptäcker man skönheten i denna kalla höga luft. Solen kryper fram, himlen är blå och luften skön och andningsvänlig. Då inser man snart att denna tid är en underbar tid den också.
Får väl se till att få på vinterdäcken snart. Typ på tisdag. Innan dess kan vägarna få vara halkfria. För det var dom trots allt i morse. Där jag åkte. Vad jag märkte. 😁
Pedher´s blogg 