Under min tid som pastor, och egentligen även nu, har jag haft en förhållning jag försökt hålla mig till. Under min tid som pastor kanske inte frågan om katolicismen var så högt upp på dagordningen. Det handlade mer om äldste, pastor, manligt, kvinnligt och nattvarden. Fick kvinnor vara äldste? Vem fick vara med i nattvarden?
Minns speciellt tiden på Brommaskolan. Vi hade ganska livliga diskussioner om tex kvinnan och äldste. I ena delen av rummet sa någon ”det står ju skrivet” och på andra sidan sa man samma sak. Tolkningen var ibland ganska olika. Någon kunde man föra en saklig och givande diskussion med medan någon annan höjde mest rösten och sa sin åsikt. Samtalet var så viktigt för mig. Ärligt sökte jag för att möjligen om så behövdes byta uppfattning. Allt för att hålla sig nära sanningen.
Genom alla brytningar av olika tolkningar har jag haft en ide jag försökt hålla mig till. Ungefär så här: så länge jag inte vet något annat håller jag fast vid min gamla hållning. För att förtydliga det innebär det ungefär så här. Jag kan hålla på med att undersöka och studera en förändring eller ett nytänk. Men medan jag är i funderingarna håller jag fortfarande fast vid min gamla hållning. Den hållningen fungerar förträffligt egentligen på många områden i livet. Kanske tom alla.
Under den processen kan jag på ett sätt påverka andra. Syftet för mig har dock varit inåtvänt. Alltså att jag brottats själv med frågan.
Till slut har jag kommit fram till en slutsats. Är den ny för mig så går jag in i den och så har jag ändrat inriktning och tolkning. Som ledare har det varit oerhört viktig hållning för mig. Annars blir man flyktig och svängig som kan få åhöraren att bli vilsen.
Hur Ulf Ekman har gjort vet inte jag. Har aldrig pratat med honom trots att jag följt honom sen besöket i Laxå på 80-talet.
Problemet blir för alla dom som varit ”hans lärjungar” om man blint har följt utan att själv bedöma och söka sanningen. För mig känns hans konvertering som en kovändning. Det måste ställa till det för somliga. För honom är det säkert något helt annat. Troligen en process till det han nu uppfattar som sanningen. Det kan bli så att många följer efter bara för att han går. Det vore oerhört olyckligt. Hur goda ledare vi än har i vårt land måste vi pröva det vi lyssnar in från dom.
Idag verkar vi mer lyfta fingret och kolla vart vinden blåser. Vilken församling som känns ok för mig. Visst är det viktigt. Vi verkar dock mindre intresserade över vad för teologi församlingen eller pastorn står för.
När vi blir en del av en församling blir vi också delaktigt i dessa troslära. Därför blir församlingsval, samgåenden av församlingar och samfundsfrågor en viktig process som man behöver ta på allvar.
Vill inte på något sätt påstå att Ulf lyft fingret och kollat vindens riktning som en vindflöjel. Han har tydligt gjort klart att det varit en process som lett honom till det som han nu ser som sanning. Jag kan bara uppmuntra oss alla att gräva djupare i trons mylla. För mig personligen förstår jag inte hans beslut. Men leder det till att du och jag fördjupar våra rötter så blir det ju något bra av det. Måste vara förvirrande för många. Men leder det till att man prövar Ordet kommer det att bli riktigt bra.
För Livets Ord torde det bli lite knepigt en tid. För pressen som inge riktigt förstår sig på det andliga alla gånger kan det blir riktigt knepigt.
För Jesus, ja, Han klarar nog denna situation bäst av oss alla. Och hans ord är inte så dumma: ”Följ mig”.
Pedher´s blogg 