Att hitta sina rötter…..

Att släktforska har aldrig tilltalat mig direkt. Att se tillbaka på vilka anförvanterna är har räckt med morfars far typ. Visserligen en spännande resa man gör om man kommer långt tillbaka i tiden. Om man kör fast blir det väl ett litet antklimax. 

Nä, släktforskning har aldrig fångat mitt intresse. Kommer ihåg en kompis pappa som var mycket exalterad i sin släktforskning. Han berättade och visade och berättade och visade hur sitt släktträd såg ut. Och där stod  jag och försökte verka intresserad. För inte vågade jag avbryta honom. 

Men tydligen börjat något av detta att veta om hur min historia har varit. Denna somnar ska jag försöka besöka dom platser jag bodde på som litet barn. Det började i vintras. Jag satt och googlade på Google earth. Till min förvåning hittade jag det hus ute på landet vi bodde i när jag var tre till sex år. Det väckte en längtan att få åka till dessa platser en gång till. 

Ska bli roligt att se hur liten gården i verkligheten är. Den gård som jag minns min pappa öste upp en jääääääätttte stor snöhög där vi åkte pulka. På Google Earth ser den verkligen inte så stor som jag minns den. 

Detta är ju långt ifrån släktforskning. Har bara med min egen egocentriska lilla värld att göra. Men det har väl med åldern att göra. Efter 40 kanske man är mer benägen att vilja påminnas om det som varit. 

Hur det än är med släktforskning eller inte ställer vi nog alla frågan ”vart kommer vi ifrån och vart är vi på väg?” På minns om en liten rad i Bibeln som lyder så här: ”vi har vårt ursprung i Gud”. Det finns en lite visa som förklarar detta på ett enklare sätt. Texten är en litet samtal mellan mamma och lille Ole. ”Mamma, vart fanns jag innan jag kom in i din mage?” ”Lille Ole , du fanns i Guds tanke” svarar mamma Ole i sången. För mig har den ”släktforskningen” räckt. Inte för att på något sätt vara ointresserad av mina släktrötter och hela min släkt. Uppskattar varje kontakt jag har med er. Verkligen. Har blivit med åren lite mer pga Facebook mm. Uppskattar det verkligen. Att veta dock att mina rötter går så långt tillbaka utan att forska om det är skönt. En tillit som heter duga. 

Återkommer med min nostalgirunda senare i sommar.