Punkt. (!)

Så sätter jag punkt på en av dom mest händelserika semestetdagarna på många år.

Efter att ha gjort öar-semester (besökt fler öar än på mycket länge… 8 öar), stått på två olika kontinentalplattor, varit i två olika länder, känt historiska vingslag från 3000 år tillbaka, tappat bort ett kreditkort, fått vara med på min sons vigsel, fått reda på att min andre son fått jobb, fått hålla i rester från jordens inre, badat två gånger var av en i en varm källa (och en i Vättern 😊), träffat gamla och nya vänner, fått sett vackra solnedgångar, klättrat ner i en vulkan, stått på den (troligen) enda fotbollsplan som finns på en aktiv vulkan så är jag ganska nöjd.

Att på detta sätt konstatera att jag varit välsignad av många goda intryck.

I morgon är det dags. inte så dumt trots allt

Söndagstankar – det finns ett namn som välsignar bara genom att säga det 

Jag vet inte om du brukar går runt och säga massa namn högt eller tyst för dig själv. Det är inte så vanligt direkt.

Hörde en berättelse om hur en, vad jag anar, ovan kyrkobesökare reagerade på att man sa ”S” i kyrkan. Vad man sa var namnet ”Jesus” men vederbörande hörde nog bara själva s-ljudet.

Jag har lagt märke till att det finns något speciellt med att säga Jesu namn. Det kanske inte är så märkligt på ett sätt. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn / Fil 2.  Ganska tydligt att Jesu namn är något mer än andra namn.

Peller Karlsson sjunger en sång som stryker under detta med namnet Jesus:
Namnet Jesus, sköna namnet Jesus, i det namnet har jag liv idag.

Min mamma berättar att ett av hennes dagbarn satt på golvet eller var han nu var någonstans och sa ”Gode gode gode”. Han hade väl hört mamma gå där i köket och småbe och härmade henne. Det är gott att tidigt lära sig att den enkla lilla bönen faktiskt fungerar. 

Vi sjunger i en lovsång: ”Namnet, Namnet Jesus, i det namnet är jag fri.
Namnet, Namnet Jesus, i det namnet finns befrielse från synd”.

Därför kan vi påminna varandra om att när det är tungt eller jobbigt, eller när vi har svårt att se utvägen så kan det ge oss en lättnad att bara säga hans namn – Jesus.

När orden inte räcker till. Eller vi kanske har svårt att få till orden. Då räcker det med att säga namnet Jesus. I det namnet finns allt du efterfrågar men har så svårt att sätta ord på. I det namnet finns det kraft bakom som på något förunderligt sätt frigörs när namnet sägs. Det verkar veta fast inget är sagt. Fast inget är förklarat. Fast namnet är sagt bara i en suck så vet det allt. Varför? Därför att den Gud som bär detta namn har täckning bakom namnet. Täckning bakom orden.

Pröva det att säga det namnet när du behöver en lättnad i tänket. Eller livet bara är allmänt jobbigt. Att säga namnet i Jesus som en bön kan förvandla situationer.

 

 

 

Att landa semestern…

Det är dags att landa semestern. 

Man skulle kunna säga att det är dags att ladda upp igen. Men jag väljer nog mer att se dom två sista dagarna av ledigheten (som varit 4 veckor) att landa själva ledigheten. 

4 veckor som verkligen varit lediga kan behövas landa. Att ladda upp lär jag bli varse om på måndag morgon kl 7:30 då jag öppnar dörren till jobbet igen. 

Att landa semestern handlar väl delvis om att tvätta alla kläder man använt på sista resan. Liksom få ordning på torpet igen som man brukar säga. Att komma tillbaka till det vanliga utgångsläget igen. Så idag är det att tvätta . 

Att landa semestern är ju rätt okej. Sista veckan har varit på olika platser på västkusten. Upptäcker att denne semesterperiod har haft historia som röda tråden. Senast Håveruds slussar och akvedukt. En konstruktion från mitten på 1800-talet. Alvedukten har 33000 nitar. Dessa lär man aldrig ha behövts byta ut. 

Att ha fått känna av historiens vingslag har varit fantastiskt. 

Att landa fyra veckor av upplevelser tar nog denna helg i anspråk. 

Det känns inte tungt på något vis att börja jobba igen. Ser verkligen fram emot det. Att få ha, i mitt tycke, ett fantastiskt inspirerande jobb är en förmån. Så på måndag är det dags igen. Men först landar jag semestern ….

Ett världsarv….

Besökte ett av alla dom världsarv som finns på vår jord. Denna semester har varit fylld av många historiska vingslag. Hållit i lava från jordens inre i min hand. Varit på mark vars historia är många hundra år. Så också ett världsarv som har 3000 år på nacken. Hällristningarna i Tanum. Det finns ett museum där som det är fritt inträde på, Vitlycke museum

Det är lite svårt att förstå tolkningarna på ristningarna. Man kan väl både ha rätt och fel tolkning. Så det är väl helt ok att välja att tro att dom som tolkat kommit bra nära sanningen. 

Häftigt att gå där och veta att för cirka 3000 år sedan var det människor där vid stenhällen och ville mejsla fram ett budskap till eftervärlden. Måste säga att det är lite häftigare än Pokémon Go. 

Ville man berättelsen kunde använda QR-koden och få information på internet. Bara det är ju en härlig koppling mella 3000-årig historia och nutid. 


Om man nu fick leva väldigt länge skulle det vara spännande att besöka alla världsarv vi har på vår jord. Det finns 1052 världsarv. I Sverige finns det 15 stycken. Dom borde man ju kunna klara av. 

Betänka kan man ju….

Vilket arv lämnar du och jag efter oss? Vilka avtryck av oss kommer man att minnas? Vår tid är så mycket av slit och släng. Köpa för att snabbt kasta. Tom Ikea har ett museum idag. Vår kort tar vi digitalt. När minnet är fullt raderas allt för många. På den tiden vi hade filmrullar med 36 bilder var vi nog mer målmedvetna med både själva tagandet av bilden och att behålla den. 

Den generationen före mig hade sina super-8-filmkameror eller vad dom hette. Så filmade man och sprade. Likaså diabilderna. 

Vad gör vi idag som är värt att sparas under dom närmaste 3000 åren? Vad gör vi som andra vill åka runt och beskåda som världsarv? En fundering som många andra…. 

Att inte leva i det förgångna ….

Alltså, jag bara funderar lite ……

Det är inte bra att leva i det förgångna. Det är så lätt att fastna i att det var bättre förr. Hur vet man det? Man har ju inte sett hur framtiden kommer att bli. Den kan ju faktiskt….

Minns man rätt när det gäller det förgångna? Är det inte risk att man förskönar minnet? Eller man kanske helt enkelt bara minns fördelarna och dom bästa sidorna? 
Kan det vara så att det helt enkelt inte skett det man tror har skett och så bygger man sina tankar på något som faktiskt aldrig har hänt. Man utgår från något som antogs vara bättre förr men faktiskt aldrig hänt. Så påverkas vi av något som i själva verket aldrig har hänt. Troligen styr det oss då att hantera framtiden utifrån en felaktig grund. 

Så kanske det vore bäst att bara lämna det förgångna bakom sig. Det får kanske tom läggas där minnen suddas ut. Så att det inte längre på påverkar oss i någon större utsträckning. 

En slutsats man då kan dra är väl följande: En urdrucken kaffekopp existerar inte. Det är bara dom kommande som räknas. Därför är det alltid rätt tid för en kopp kaffe. Man har ju aldrig druckit någon kopp kaffe.  Typ. 

I Lasse-Majas fotspår….

I går gick jag i Lasse-Majas fotspår skulle man kunna säga. Han satt ju inlåst på Carlstens Fästning. En lurig tjuv som fick många år som fånge. 
Cellen där han satt i var ju långt ifrån den standard som fångar har idag. Fängelser idag uppfattas ju i det ljuset mer som hotell. 

Man blir förundrad över hur man förr kunde behandla fångarna. 20-30 personer i samma cell. ( Fast det var ju dock två våningar )

När man går runt på denna fästningen och vet att fångar rymt kan man bara förundras över att dom lyckades med det. 

Tänk att att man på den tiden kunde bygga denna enorma byggnad. Det är ju på ett sätt ingen lite kåk. Den har många rum. Är hög. Har lönngångar. Det tog sin lilla stund, säkert ett par timmar. Och ändå var jag inte inne i varje vrå. När jag är på väg ut inser jag att dom håller på att stänga stället. Tänk om man hade blivit inlåst där. Det hade ju i och för sig varit lite spännande. Men, nej tack, det hade jag inte velat blivit. Men det kändes lite snopet att upptäcka att dom höll på att låsa stället. 

Isoleringscellen var inte speciellt stor. Sängen belägen högt upp för att ge mer golvutrymme. Men det verkade rätt rått och kallt. En natt där torde räcka för att vilja bli utsläppt. Sen ville man nog göra allt för att inte utmana ödet och hamna där igen. 

Ett dopp

Det där med att bada i sjön har väl inte varit mitt största intresse dom senaste åren. Det liksom ligger inte för mig att ligga på en strand i flera timmar. Det blir ju som mest ett dopp typ. 

Ja, nu hade ju jag redan tagit det där doppet. I en varm källa på Island. Typ 37/38 grader varmt. Kanske lite till tom. Ganska behagligt tycker jag. Man skulle ju ha en sådan källa hemma.

Men som sagt, trots att doppet var avklarat, blev det ändå ett till dopp i går. I Vättern tom. Den sjö som brukar kunna vara lite väl kall i min smak. 

Men det blev ett dopp under den varma gårdag vi hade i Jönköping igår. Bildbevis? Noap. Inget bildbevis. Men i var jag. 
Tänk att Vätterns vatten kan uppfattas så skönt 😄. Det var ju nästan som att det gav mersmak. 

Det är gott att kunna ta en snabb sväng ner till Vätterns strand. Att sitta där med grillen tänd under kvällen var ju inte helt fel. Det tycker jag var en god inledning på semestervecka nr 4. 

Mannen som tände en vedbrasa utan att släcka efter sig  måste ha en lite annan tanke med öppen eld som nog inte andra har (hoppas jag i alla fall) 

Nu är det bara att hoppas på några sköna soliga dagar under denna vecka.