Tredje vågen av pandemin är redan här läser jag i expressen. Men….
….. jag tycker vi inte ens har lämnat den andra vågen bakom oss. . . .
Ibland funderar jag i termer som ”när ska det bli normalt igen”. Någon säger att detta onormala är nog vårt normala.
Det är som att aldrig en våg av det man möter hinner lägga sig förrän en ny våg kommer. Och så håller det på.
Jag går ju ofta och gärna vid Vätterns strandlinje. Det slår mig att rätt ofta går det vågor. Stora eller små. Dom liksom böljar in mot land. Verkar aldrig ta slut. Verkar aldrig tröttna på att slå mot stenar och strand. Som en evighetsmaskin. Ibland kan man nog känna så för alla vågor som rullar i livet. Som om dom aldrig tar slut. Som om det onormala får bara fortsätta.
Så händer det ….. sjön lägger sig och det blir kav lugnt
Tänk vad skönt. Efter det oroliga vattnet kommer det ett lugn. Det vill jag påminna mig om. Efter alla dessa pandemivågor kommer det ett lugn. Var så säker. Hur hopplöst det än ser ut nu när tredje vågen kommer. Snabbare än dom andra kan tyckas. Men vågor lägger sig till slut. Ja visst, efterdyningarna kan få oss att må rätt dåligt i sjöns böljande vågor efter en storm. Men till slut lägger sig även dom vågorna.
Så håll ut. Det onormala lägger sig tids nog. Gud hjälpe oss att få kraft att orka 🙏
Pedher´s blogg 