Det är redan halva januari. Nu dröjer det inte länge förrän det är ljust både när man åker på morgonen och kommer hem.
När vi bodde i huset i Julita så fanns det en morgon som alltid var speciell. Nästan varje morgon körde jag pojkarna till skolan. När man kom ner till stora vägen svängde man vänster. Åt det hållet kör man mot öster. Alltså mot soluppgången.
Den morgonen då vi mötte solen i ögonen var alltid speciell. Då visste jag att nu har det brutit igenom. Nu är det snart vår. Jo visst, det är bara februari just då men ändå.
Jag minns att jag alltid vid denna tiden längtade och såg fram emot just den morgonen. Att ha solen i ögonen när man kör bil är aldrig roligt. Men denna morgon kunde jag alltid känna att då var det okej.
Det är redan halva januari. Så snart är det dags för ljusare tider. Solfilmen på SVT har börjat. Ett säkert tecken på att nu går det så fort mot ljusa tider att det är värt att notera och visa upp.
Att se fram emot ljusare och bättre tider ger oss på något sätt en ny energi. Det kan ha varit hur jobbigt och mindre roligt så händer det ändå något med oss. Det är gott för vårt sinne att se fram emot något.
Så ge inte upp. Är det mörkt just nu? Det kommer att bli bättre. Var så säkert. Kanske nya vägar. Kanske nya möjligheter. Ett är säkert, lika sant som att solen tittar fram mer och mer, så kommer det att bli ljusare i livet också.
Fattar inte riktig att tiden går så fort. Efter några dagar ledigt ska jag ta mig an jobbet igen. Som vanligt ser jag fram emot det. Bäst att sätta full fart så man hinner med….
Pedher´s blogg 