Vi lever i en rätt märklig tid. Det är inte lätt att hantera hoppet om en bättre tid.
En stunden låter det som att Ryssen håller på att förlora det krig som dom så dumt startade. Så bombar dom helt plötsligt på något annat ställe och hoppet frånsåg en törn.
En stunden låter det som att vi kommer få dom värsta elräkningarna vi sett. Så låter det annorlunda och det blir nog inte så illa som befarat. Hoppet återvänder tills dom fortsätter meningen ”men än är det inte över”. Och man sätter hoppet i i vrångstrupen.
Inflationen är skyhög. Helt plötsligt går den ner rejält i USA. Så väcks det ett nytt hopp om billigare mat igen. Tills den ”inre rösten” säger att hur gick det med dom andra ”hoppen” du kände. Så vågar man inte hoppas riktigt.
Jag tror att det är rätt många som tycker den bergochdalbana med hoppet börjar bli rätt jobbig.
Man menar att hoppet är det sista som lämnar oss människor och man vi dör. Men när hoppet gör som det låter , hoppar omkring, då undrar jag om det inte riskerar att bli tvärtom. Det var ju naturligtvis att dra slutsatsen för långt. Men tror du förstår vad jag är ute efter. Detta hopp som kommer och går tar slut på oss människor.
Vi måste hitta en annan grund än ett hopp som bygger på mänskliga påfund och möjligheter.
”Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så far till många folk, som det var sagt: Så ska din avkomma bli.”
Romarbrevet 4:18 SFB15
Där allt hopp var ute hoppades han ändå. Ändå. Valde hoppets väg fast det till synes såg ut att inte finnas längre. Och det blev som han trodde.
Idag ser det rätt hopplöst ut på många fronter. Men det får inte göra att vi tappar bort hoppet vi hoppas ändå. För det hoppet vi har vilar inte på vad vi människor kan och förmår. Det vilar på en högre makt. Guds makt. Det gör att vi hoppas ändå. Ändå. För vi vet att när tiden är inne för Guds tid så svarar han.
”…/…. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.””
Matteusevangeliet 28:20 SFB15
Idag ber vi för riksdagsman: Denis Begic (S)
Pedher´s blogg 