Månad: februari 2018

Publicerat den

Dagen man minns vad man gjorde….

Det finns dagar som man för evigt kommer ihåg vad man gjorde.

En sådan dag är det idag. Idag är det årsdagen då Palme mördades. 1986 den 28/2 sköts han till döds. Jag minns dagen som igår. Några kompisar var på besök. Vi var på väg till Borås för att handla. Den dagen var inte som alla andra dagar. Sorgemusiken spelades i radion. Det var klart en märklig dag. En dag som man trodde inte var sann och möjlig. Minns att dagen var så blandad. Goda vänners gemenskap samtidigt så tung dag.

En annan dag var när Estonia gick under. Den morgonen vill man inte uppleva igen. Men jag minns vad jag gjorde.

Vi har dagar som satt sina spår. En dag har vi vår tideräkning efter. Före och efter Jesu födelse. Andra dagar är före och efter elfte september. I vårt land är det nog före och efter Palmemordet.

Allt för ofta är det nog negativa minnesdagar som sätter djupast spår. Men tänker vi efter så finns helt klart dagar som satt spår. För mig är det 18 juni och 7 augusti. Det var då mina barn föddes. Två spännande dagar som har sina egna historier med tex P- bot som blev efterskänkt

Du har säkert fått upp dina minnesdagar och hamnat in i allt vad som hände då liksom jag. Somliga av dom behöver vi nog lära oss att lämna. Andra skall vi vårda desto mer varsamt.

Publicerat den

En tanke för dagen – tänk om det räckte med en tanke för denna dag

Tänk om det räckte med en tanke för denna dag.

Kanske har du reflekterat över hur många tankar man tänker varje dag. Somliga menar att vi tänker 65000 tankar varje dygn. 95% är samma tankar som förra dygnet. 3500 är nya. Somliga menar att vi själva styr över våra tankar. Jag är inte lika övertygad över det.

Det kan vara tankar man själv bestämt sig för att tänka. Om det bara var dom vore det väl enklare. Fast handen på hjärtat, dom är ibland på tok för många dom med.

Men allt för ofta blir man införlivad i andras tankar också. Det kan berika vår dag i allra högsta grad. Tack och lov för dom. Men ibland kan även dom bli för många.

Sen finns det dom tankar som man blir mer eller mindre påtvingad. Tankar som sätter sin dag på kant. Dagen blir långt ifrån det man tänkte och planerade. Behöver inte alls vara fel men dom kom liksom inte lägligt.

Så ibland tänker jag att ”tänk om det räckte med en tanke för den här dagen”.

Att bara få vara koncentrerad på en sak. Ha sitt fulla focus på en sak och en tanke.

”Bara att låsa in sig, stänga dörren, bara koppla bort och av typ” kanske du säger”. Ja, inte så enkelt tänker jag. Hur ofta har jag inte försökt det? Så händer det något dom sätter det på kant.

Visst vet jag att det både är viktigt och behövs att reflektera och återhämta sig. Absolut. Lika sant är det att det finns många djup i detta med tankar. Somliga menar att vi blir det vi tänker. Men just nu funderar jag över bara en sak…..

Tänk om det kunde räcka med bara en tanke för den dag som inne är

Publicerat den

Känslor

Under 17 dagar har vi fått se och lära oss mycket om känslor.

Det stavas med 2 bokstäver. O och S – OS. Alltså det är mycket känslor. Glädje och tårar är väl dess ytterlighet.

Tänk att man kan gråta över ett vunnet silver. Hur många är det som aldrig kommer ens i närheten av att kunna tävla om en medalj?

Känslor är ibland jobbigt. Det liksom spelar oss ett spratt. Jag undrar om det inte är så att många av dom känslor vi möter är inte värda att lägga för stor energi på. Det bästa vi kan göra är att ”bryta ihop och komma igen”.

Men tänk vad goda känslor gör med oss. Vi kan nästa lyckas med vad som helst med goda känslor. Kanske tom överglänser massa kompetens och annat vi kan tillskriva framgång. Ibland kanske det tom räcker helt gott med en god känsla och skön magkänsla att göra något på ett visst sätt.

Så kanske skulle vi satsa mer på att skapa goda känslor.

Lika sant som en dålig känsla kan sänka oss kan en god känsla lyfta oss.

Därför tror jag att vi behöver göra vad vi kan för att skapa just god känsla.

Den stora risken att misslyckas med det är att man får så mycket att göra så att man inte har tid för att skapa goda känslor.

Publicerat den

Sopa banan

Curlingföräldrar har man ju hört talas om. Troligen sätter man aldrig det epitetet på sig själv. Då är man nog bara omsorgsfull och hjälpsam.

”Sopa banan” med folk låter väl mindre kul.

Två utryck som kanske inte har dom bästa förtecken.

Men man kan vända det till något positivt också.

Ta bilden av curling. Man sopar isen framför stenen för att den ska komma så nära centrum som möjligt.

Så tänker jag mig att vi behöver vara. Generösa mot varandra. I egoismens tidsanda så går det emot det ”förnuftet”. Men det är just precis det jag tror att vi behöver göra och vara. Vi sopar fram någon annan så att den får möjlighet eller får det bättre.

Alla bilder haltar. Fall inte i att curling handlar om att slå ut andra ”stenar”. Curling handlar om att dra sig mot centrum. Att ha så många stenar i sitt lag med sig mot centrum. Lagandan går före den egna fördelen.

I tron handlar det om att hålla sig nära trons centrum – Jesus själv.

I det fysiska livet handlar det om att hålla sig nära idén man jobbar för. Värderingarna man har.

I jobbet handlar det om att samlad omkring det man jobbar för. I min värld är det vårt syfte – att jobba för ett bra överskott för att hjälpa så många som möjligt. Så vi ”sopar banan” för varandra för ett bra resultat. Vi sporrar till framgång.

005DE59B-B9F5-4ABA-8CD9-7CCB2834314BSå curla för någon. Sopa till framgång för någon annan. Det är ett gott sätt att leva. Med tiden får du tillbaka och blir välsignad av det.

Publicerat den

Söndagstankar – bönhörd i rätt tid

”Han säger ju: ”Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag.” Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.”

‭‭Andra Korintierbrevet‬ ‭6:2‬ ‭SFB98

”Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.”

‭‭Andra Korintierbrevet‬ ‭6:2‬ ‭SFB15‬‬

”Han säger ju: »Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag.» Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag.”

‭‭2 Korinthierbrevet‬ ‭6:2‬ ‭1917

”For He says, “AT THE ACCEPTABLE (godtagbar) TIME (the time of grace) I LISTENED TO YOU, A ND I HELPED YOU ON THE DAY OF SALVATION.” Behold, now is “ THE ACCEPTABLE TIME,” behold, now is “ THE DAY OF SALVATION ”–”

‭‭2 CORINTHIANS‬ ‭6:2‬ ‭AMP‬‬

En text i 4 olika översättningar som hjälper oss att se textens flera djup.

Vad svårt det är när vi inte riktigt ser bönesvaret. Eller snarare att vi tycker det dröjer för länge.

Det första vi kan slå fast att Gud hör bön. Texten slår fast det. ”Jag (Gud) bönhör dig!” Punkt. Den vetskapen måste slå rot både i hjärna och hjärta. I vårt inre alltså. Hur känslorna är spelar oss ett spratt så vet vi detta. Se tillbaka på tidigare erfarenheter på andra områden så blir du påmind om det. Det fungerar.

Det andra vi kan slå fast att det finns en nådens tid. ”Jag (Gud) bönhör dig i nådens tid” Nåd tar vi inte oss själva. Det blir oss givet. Texten säger att Gud kommer att svara genom nåd och när den nådens ges. Och den kommer att ges. Det löftet ger denna text.

Det tredje vi kan slå fast är att Gud hör i en behaglig tid. ”Jag bönhör dig i behaglig tid”. Behaglig står för skön, ljuvlig, angenäm, välbehaglig men också läglig, rätt och lämplig tid. Det finns alltså en rätt tid som kommer för bönesvaret.

Det fjärde vi kan slå fast är att det finns en godtagbar tid för svaret. ”AT THE ACCEPTABLE (godtagbar) TIME” I första anblick låter detta inte så ljuvligt i våra öron, kanske. Men det finns en tid som är okej. Fast vi kan i första anblick tycka att det dröjer för mycket och för länge så finns det en godtagbar tidpunkt. Det kommer vi att inse och förstå.

Det största med denna text är att den avslutas med att det finns ett ”nu”. Den stund då ”nuet” är nu. Det behöver vi påminna oss om. Hur känslorna än spelar med våra tankar. ”Se, nu är den rätta tiden”. Se det. Tro på det. Sätt din tillit till det. Välj att tro så. För Guds ord står sig genom alla tider. Det är löftet för denna dag.

Publicerat den

Överraskningar

Överraskningar är trevligt. I alla fall för det mesta.

Ibland är överraskningar helt fantastiskt. Dom kommer så där , precis så där som just överraskningar ska göra, helt från ingenstans helt ovetande om att dom är på väg.

En överraskning gör något med oss. Inte bara ytligt utan djupt inom oss. Upplevelsen bär vi ofta med oss en lång tid där efter. När vi ser i backspegeln kan vi ofta återuppväcka känslan på nytt. Det kittlar till inom oss på något sätt. Nästan som att vi upplever det igen och igen och igen.

Kanske är det samma härliga känsla att skapa en överraskning. Du vet den där kvällen innan våra barns födelsedag ska inträffa. Paket ska slås in. Minns särskilt en gång då vi skulle bära in ett skrivbord till en av grabbarna. Han sov. Vi lyckades få in skrivbordet, dölja det med skynken, utan att han vaknade. Visst blev han lycklig för det skrivbordet. Men jag tror nog att vi nog var lika mycket exalterade.

Överraska någon idag. Kanske kan det bli vår uppgift idag. Det gör gott.

Det finns dock överraskningar man skulle vilja slippa. Det lämnar vi därhän idag. Men visst vore livet trevligare om vi slapp dom.

exalterade

Publicerat den

Perspektiv

André Myhrer har tagit OS-guld. Mitt i glädjeyran säger han att han har något hemma som han värderar högre. Vilken fantastisk person. Dom där hemma är familjen. Han är den första svenske mannan på massa år som tar OS-guld i slalom. Är visst typ 38 år sedan eller vad det var. Han kunde med all rätt vara ganska kaxig och dryg. Jubla och göra massa oväsen. Men han står tryggt på jorden. Han har ett perspektiv som är lite annorlunda än vad kanske en del andra har. Det gäller att ha rätt perspektiv på tillvaron. I med och motgång gäller det att ha ett perspektiv som gör att man inte faller. Varken upp eller ner. Upp – i det blå och tappa fotfästet i verkligheten. Ner – i diket med överdriven pessimism och nederlag och uppgivenhet. Det handlar inte att vara det svenska gråa ”Lagom”. Man får visst jubla och supergnälla. Någon gång. Men perspektivet hjälper oss att hålla över tid. Perspektivet på vår självbild kan ibland spela oss ett spratt. Glöm aldrig att ditt värde värderas aldrig efter varken din plånbok eller vad du uträttar. Inte heller i relation till någon annan. Du är älskad för den du är. Inte det du gör. Glöm aldrig det. Glöm aldrig det!! Likt Myhrer får vi hålla rätt perspektiv på tillvaron. Han hade längtat många år på detta OS-guld och inte gett upp. Så kom dagen. Guldet var hans. Förluster behöver inte betyda att det aldrig blir en vinst. Så ge inte upp. Varken i wordfeud eller viktigare saker i livet. Och du, i Guds ögon är du så värdefull. Han älskar dig högt!!

Publicerat den

Ansiktsuttryck

Följer OS en del. Om man för en stund lämnar prestationer och medaljer så finns det något speciellt med atleternas ansikten.

Tänk bara på Charlott Kalla. Vilken skillnad på hennes ansiktsuttryck när hon vunnit något eller det har helt enkelt gott åt skogen. Hennes glittrande ögon, det stora leendet säger allt. Tjejen som åkte konståkning och inte riktgt lyckades utstrålade inte alls den glädje och självförtroende som tjejen som är på väg att ta medalj.

Ibland försöker vi hålla skenet upp. Men egentligen säger hela ens inre något annat.

Tänk om vi bara kunde slappna av och bara vara det vi är. Att låta känslorna få vara det dom är. Och inte med våld tränga undan dom.

Ansiktet avslöjar mycket. Kanske lite för mycket. Men vi sitter i samma båt allihopa.

Kom ihåg en sak. Du behöver inte se glad ut när du är ledsen. Men glöm inte bort att du kommer att bli glad igen. Va så säker.

När man har lite svårt att le kan ett bra tips vara att se på någon som ler. Ett skratt smittar så bra. Det är svårt att hålla igen när någon småfnittrar eller asgarvar. Likaså tror jag ett kroppsuttryck som andas tilltro och god självkänsla smittar av sig av sin tro och sitt hopp.

Alla ansiktsuttryck säger inte allt. Dra inte för snabba slutsatser. Glöm inte det.

Publicerat den

Att göra något gratis

Jag tänker att det finns hopp i ett ganska egofixerat land som Sverige. I vårt land får jag känslan av att vi allt för ofta tänker mer på oss själva än på andra.

Kommer ni ihåg den stora debatten om second hand skulle ha moms eller inte. En av orsakerna var att EU inte förstod sig på volontärsskap. Det är i stort sätt bara bort land och England som har det. Om man tänker bort USA. Så EU-folket hade svårt att förstå.

Med jämna mellanrum bjuder vi in dom som är nyfikna på att vara volontär i vår butik. Av alla dom samlingar jag har inbjudit till under dom år jag jobbat inom Erikshjälpen kan räkna dom gånger där ingen har kommit på min hand. Ja, dom är tom färre än 5. I måndags hade vi det igen. 5 kom och ville testa på.

Varje gång blir jag så glad över att det finns dom som är villiga att ge av sin tid, kunskap och kraft utan att få någon ersättning. Man gör det helt fritt.

För många är det helt otänkbart att göra allt detta gratis. Men tack och lov så finns det dom som kan tänka sig det och verkligen gör det.

När vi ser oss omkring är det ofta, väldigt ofta, dessa människor som gör att det blir möjligt att genomföra ett arrangemang tex.

Titta på idrottsrörelsen. Jag var på en innebandymatch nyligen. Det var många där som var volontärer som gjorde det möjligt att genomföra matchen. Titta på kyrkorna, föreningar, idrottsrörelse på alla möjliga nivåer, så är det volontärer som gör det möjligt att genomföra det. OS är nog inget undantag. Men flera sporter på högsta nivå är i största behov av det.

Vad är det som gör detta möjligt?

Kanske är det så enkelt att man får tillfredsställes av att hjälpa någon annan utan att förvänta sig något annat tillbaka.

Det gör något gott med oss. Den ”betalning” man får är att man känner att man gör skillnad. Man ser allt gott som kommer ut ur den insats man gör. Just det går inte att värdera på vanligt sätt. Det räknesättet finns egentligen inte. Man skulle kunna säga att det är det ”5:e” räknesättet. Det måste vara det mest välsignade räknesättet.

Hur ska man kunna uppmuntra det? Ord räcker inte till. Men kanske kan ord kunna ge någon bild över tacksamheten.

Ett ”Tack!” kan vara fullt tillräckligt. För där gömmer sig allt det som man kan se i det som blir effekten av det man uträttat. Och det kan vara gott nog.

Så……

Tack!

Publicerat den

Jag har fått en ny app som heter ’Andas’

Jag har fått en ny app. Den heter ”Andas”.

När man använder den hjälper den till att ta en minut och stanna upp och andas.

Behöver man det? Andas gör man ju hela tiden.

Men den har en bra uppgift och poäng. Den får till att man går ner i varv och pulsen går ner.

Den har en skön inställning: man kan be den påminna om att man behöver andas ut. Man ställer in hur många gånger man vill bli påmind om det.

Den påminnelsen är en bra sak. Visst är det bra att bli påmind om att just andas ut. Allt för ofta går man med en känsla av att hålla andan eller bara flåsa på.

Efter den gångna helgen har jag gjort ett medvetet val. Fredag efm stängs jobbmail ner. Alla jobbrelaterade frågor ställs långt bak i ledet. Ska det gå att andas ut måste vägen röjas för att det ska bli möjligt. Det blir inte lika mycket gjort mer än det som ryms i en vanlig arbetstid. Blir konsekvenser men så får det bli.

(Det valet är gjort några gånger men denna gång får det bli så)