Tidens hastighet 

Å ena sidan går tiden alltid lika fort. Det är 24 timmar per dygn. Vi får varken mer eller mindre. Den rullar på. Ändå känns det som att tiden bara går fortare och fortare. 

Man hinner ju inte till jobbet förrän man ska gå hem igen. Dagens ambitioner visar sig behöva typ ett par timmar till. 

Snart är det 6 månader sedan jag började mitt jobb i Jönköping. Känns dock som om det var betydligt kortare tid. ”Ny på jobbet”-känslan finns fortfarande där. Men jag får nog snart lämna uttrycket att jag är ”ny på jobbet”.

Summerar snart 50 år. Men inte känns det som att det är 50 år sedan jag föddes. 

Tempot är ju högt. Allt för högt ibland. Mycket att göra. Det gör ju känslan av tidens hastighet blir högre. 

Hoppas jag hinner att stressa mindre
Jag följer Herregud o co på facebook. Rätt träffsäkert budskap.
Hur kan vi få livet att ibland gå lite saktare? Har vi tid att hunna sluta stressa? Hur kan vi få fatt på stunderna då det ges luckor i almanackan? Hur kan vi njuta av ledighet när vi är rätt trötta efter dagens och dagarnas arbete? 

Kanske handlar det om att tillåta oss koppla av. Att ha gott samvete även om man inte gör så mycket. 

Ska inte slå mig för bröstet som ett gott föredöme på kort arbetstid och duktighet på att koppla av. Här har jag mycket att lära. Men jag skulle gärna lära mig att koppla bort och koppla av och koppla ner. 

Trots att jobb är ett måste, trots att jag trivs så fantastiskt bra på mitt jobb, är vila ett måste. Annars blir nog både jobb och trivsel snart inte riktigt roligt längre. 

Kanske är det vi själva som har tidens hastighet i vår hand. Vi avgör hur fort den upplevs.