Hemland – jag möter många människor som har olika hemländer. Likaså så möter jag dom som till synes verkar ha ett annat hemland än jag. Men ganska snart visar det sig att vi har samma hemland. Deras föräldrar är från ett annat land men själva är dom födda här i Sverige.
Dessa dagar är det mer ett annat hemland mina tankar kretsar runt. Det beror på att dels har min farbror fått sluta sina dagar. Sen fick mina barns gammalmormor flytta hem. Just det, flytta hem. Både Rune och Märta var troende människor. För dom var inte döden ett slut utan en fortsättning. Eller om man så vill, början på något nytt. Tron talar om ett hemland.
Hemland är något som man känner är sitt ursprung. Det är där man känner att man i grunden känner sig hemma i.
I tron är detta hemland det som ger oss trygghet i livet. Det ger oss trygghet inför det vi kallar död.
Rune och Märta hade denna tillit i livet. Trygg inför det osäkra som sjukdom innebär. Ett hopp som bär. Rune blev inte så gammal kan man tänka. Inte fyllda 80. Märta hade passerat precis 102 år. En ålder som inger respekt. Men ändå lika trygga.
En sång jag påmints om dessa dagar har varit ”Hemland där sol ej dalar”.
Idag delar jag med mig av den:
Hemland, där sol ej dalar
Hemland för tröttad själ.
Stilla när Herren talar,
Han gör ju allting väl.
Hemland , hemland, saliga ljuva hemland
Eviga vår, dit ej döden når. Saliga ljuva hemland
Hemland, där ingen gråter
Glädjen blir evig där
Vänner får mötas åter
Skiljas ej mer som här.
Hemland, där portar klara
Stängt alla bördor ut
Där blir oss gott att vara
Allt blir oss väl till slut.
Pedher´s blogg 