Vi påminns , och med all rätt, att vi ska hålla avstånd. Och kanske är det verkligen hög tid att påminna om det. Och ta ny ansats till avstånd. Allt för hälsans skull. Allt för den som är i riskzonen.
Men vad gör avstånd med relationer?
På ett sätt är det förödande. Ett hot mot kärleken. Hot mot innerliga möten. Kan skada en redan god relation. Nya relationer har svårt att komma till. Det finns stor risk att missförstånd sker. Vi missar ansiktsuttryckets finlir. Vi har inte nyanserna.
Samhället är beroende av närhet. Att se varandra. Det ligger också i vår natur. Vi behöver närhet. Vi brukar säga på jobbet att vi saknar den uppmuntrande kramen. Likaså den tröstande. Ett inslag som stärker gemenskapen men också ger kraft när det är tufft. Inte så att vi springer runt och kramas i tid och otid. Men vi saknar det när vi behöver ge en extra energi. Det går inte att kramas på riktigt på avstånd.
Avstånd bygger på ensamheten i ett redan mycket ensamt Sverige. Därför behöver vi vara kreativa med olika lösningar.
Avstånd skapar utanförskap. Man känner att man inte tillhör något.
Avstånd skadar också oss själva. För tristessen riskerar att göra oss illa.
O vad jag längtar till när vi kan avskaffa ”avstånd”. Gör inte du det med. Frågan är bara hur länge vi måste hålla ut. …. …… …
Och hur roligt är det när man måste stanna hemma och inte få träffa någon…..
Pedher´s blogg 