Låt Gud sköta timingen

Hur lätt är det inte att vi vill bestämma takten. 

Hur lätt är det inte att själv försöka ta sig en plattform. 

Hur lätt är det inte att själv annonsera sina gåvor. 

Hur lätt är det inte att själv rusa iväg och fatta egna beslut. 

Kanske kan det vara bra att ibland påminna sig om att en bra väg är att gå i Guds takt för ens liv. Kanske rent av den bästa. Att invänta Guds tid för ens liv – hans timing. 

Att vänta på det kan ibland behövas tålamod och uthållighet. Men när man kommer in i Guds tempo för sitt liv blir det klart bäst. När han får lägga sitt schema och tanke. 

När vi springer för fort och i förväg, anser oss bättre på att fatta  besluten och hur det ska se ut går det oftast fel. Vi kan allt för lätt intala oss att det är den bästa vägen fast vi innerst inne känner att det nog inte är så. Det stora är då att erkänna för sig själv att backa tillbaka och börja om. 

Vi kan söka egen väg för vår framtid. Men jag tror och vill tro att det finns ett bättre sätt. Och det är att invänta Guds timing för sitt liv. Det är då det blir allra bäst. Att sitta stilla och lugn i båten fram tills dess är fostrande och växande tid. Ack så jobbig ibland. Men tro mig, när det väl bär av kan du se tillbaka på den tiden och se att den gjorde gott med dig. 

Att gå i Guds takt med sitt liv är läkande. Det frigör till något i rätt tid och på rätt plats. Då är det som att komma hem på något sätt. 

Guds timing är en välsignelse för ditt liv. Vila i det. Tro på det. Det är då som du kommer till din rätt. Till det som kommer att vara det verkliga du. 

Sova på saken

Att sova på saken är inte så dumt. 

Det är många gånger beslut behöver vila ett tag. Man funderar, stöter och blöter, man slår sina huvuden ihop, grunnar, analyserar. Innan beslut vill man gärna vara förberedd. Vissa beslut behöver planeras. 

I det läget är det bra att sova på saken. 

Kanske är det inte så mycket som ändras. Men på något sätt får beslutet mogna. Får ett annat perspektiv. Man får en välbehövlig distans. Så när beslutet väl tas är det väl grundat.  

Men jag tänker att det finns fler tillfällen då vi skulle behöva sova på saken. 

Tex innan vi säger något ofördelaktigt. Dom där gångerna då vi vill säga något dumt om någon.  Innan vi dömer ut någon eller något. Gånger då vi borde tänka efter före innan vi handlar oförnuftigt. Då skulle det vara bra om vi först sov på saken. 

En del människor är så snabba för dom har varken tid eller lust att vänta. Dom borde oftare sova på saken. 

En del tycker att dom kan och vet allt. Dom behöver inga råd. Dom borde sova på saken. 

Beslut som ändra livsriktningen mår bäst av att man först sover på saken. Det är inte att fly. Det är att i lugn och ro ta ansvar för sitt beslut. 

Att sova på saken är vist och klokt.

 

Söndagstankar – det levande ordet

När jag var liten så lyssnade jag en gång till en predikant. Han sa att man skulle ha en öppen bibel. Så jag gick hem och la min bibel öppen på nattduksbordet. Efter en frågade man hemma varför jag hade det. Svaret var ju givet. Predikanten hade ju sagt att man skulle ha det. 

Predikanten menade ju naturligtvis att jag skulle ofta läsa min bibel. Han visste att det som står i den boken är men än bara  bokstäver på ett papper. Orden har liv i sig. Orden gör något med oss när vi läser dom. 

Varför är det så? Det är för att Bibeln är ord inspirerade av Gud själv att skrivas ner. Dom har ett ursprung som gör orden kraftfulla. Så kraftfulla att dom har liv. 

Vad innebär det för oss? Det innebär att ordet välsignar våra liv. Det arbetar med oss. Jag har en så barnslig tillit att jag tror att Ordet, bara att jag läser det, gör något med mig. Även om jag inte förstår allt jag läser. Gud verkar i och genom Ordet. 

Kopplar sen detta till inledningen av Johannes evangeliet blir ordet än mer intressant. 

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. Joh 1:1-3

Inte konstigt att Ordet är verksamt när det står i så nära gemenskap med Jesus själv. Det är som att Jesus blir verkligt synligt i Bibelns Ord. Jesus blir närgången i våra liv genom att vi läser Bibeln. Inte konstigt att vi kan uppleva så mycket i att ”bara” läsa Bibeln. 

Predikantens uppmaning att ha sin bibel öppen håller än i dag. För Ordet är verksamt. Gör något gott med oss. 

Att vara part i målet….

Att vara part i målet och ändå hålla sig till hela sanningen är stort. 

Det testas tex vid en hockeymatch. När pucken är över linjen så buar man och menar att pucken aldrig var över. När sen reprisen går på jumbotronen och visar att den är ute buar man i alla fall. Allt för att försöka ge sitt lag fördel. 

Oskyldigt? Ja, säkert. Men det visar lite hur lätt att man ruckar på sanningen när man är part i målet. 

Det stora är när man är part i målet låter sanningen komma fram även om det inte är till sin egen fördel. 

Det vinner man mest på i längden. 

Det är mycket känslor när man är part i målet. Det är lätt att försköna läget. En fördel kan ju vara att man har svårt att se nackdelarna. Något som kan vara något bra så länge det inte medvetet döljs. Bilen man kanske ska sälja har inga fel alls och är den bästa bil man haft. I det läget är det stort att våga berätta om bilens svagheter fast det kan omintetgöra en affär. 

Att vara part i målet och vara ärlig är stort.

Att vara part i målet är stolthet också. Man värderar det högt. Finns nästan inget som är bättre. Med stolthet berättar man om det. Laget man hejar på är inte dåligt. Har bara en tillfällig svacka. Man talar gott om saker och ting. 

Kanske skulle vi vara mer part i målet. Stolthet över vårt land. Stolthet över det vi har. Inte se oss om så mycket efter det man skulle kunna ha utan se det vi har. 

Ja ja. Part i målet kan ju vara något bra. 

Ett ägg om dagen…

Jag har ju skrivit en del om fördelar med kaffe. Så där tror jag nog att du som följer min blogg veta vart jag står. 

Ägg har jag dock inte skrivit så mycket. Visst, några inlägg har det nog blivit. 

Men för några dagar sedan föll mina ögon på en artikel om just ägg. Jag äter ju ett ägg om dagen på morgonen. Jag köper dom från kollegan som har höns. Så jag får dom bästa ägg man kan få. Smaken är ju på topp från frigående höns. 

Jag visste ju att ägg är nyttigt. Nu vet jag att Ägg verkligen är nyttiga och klart en bra prioritet vid tex frukost. 

Här finns några goda egenskaper hos ägget. Du hittar mer under varje rubrik om du läser artikeln.  

1. Stärker immunförsvaret.
2. Reducerar stress och lindrar ångest
3. Reglerar våra kolesterolnivåer
4. Stärker tänder och skelett
5. Förbättrar kognitiva funktioner
6. Tar hand om huden
7. Stimulerar viktnedgång
8. Skyddar vår syn

Så nu är ju en äggfrukost med en kopp kaffe en mycket bra frukost. Att man står sig länge på ett ägg gör ju saken inte sämre. Att få tag på ägg från frigående höns som får äta tex gräs och annat ”gott” får den bästa smaken. 

Att sitta på läktaren…

Igår var jag på hockey. HV71 mötte Frölunda. Jag satt i en blandad publik. Det var hv-fan, Frölunda-fan och stockholmare som bara var  där och ville se bra hockey. Så det var liv i varje situation. Alltid var det något som både var bra och dåligt samtidigt. 

Det är många klara åsikter på läktaren. Tom att man menar sig kunna tillföra några bra råd till lagen i paus. Man anser sig kunnigare än domarna vid flertal tillfällen. Kort och gott kan man nog dra slutsatsen att dom som sitter på läktaren ganska ofta anser sig vara experter.  Ja, dom säger ju det inte direkt tydligt men handlingarna visar det sig att vara så. 

Hur ofta är det inte så i allt för många sammanhang. Dom som ”sitter på läktaren” vet allt hur det ska vara. Alltså ”åskådarna” vet hur det ska vara. Men att kliva ner och delta är inte riktigt lika aktuellt. Ett märkligt fenomen. 

Kanske skulle det behövas en förändring. Och inte bara kanske. Det skulle vara mycket bättre att ”läktarfolket” klev ner. Var med i både arbete och beslut. Då blir det en mer nyanserad hållning i åsikter. Bättre förståelse i hur besluten bör se ut. Det är då det blir så mycket bättre. Då blir det fler som finns i det verkliga livet. 

Kanske skulle vi avskaffa alla läktare. Men det är svårt. Det finns många som vill försvara dom. Men tänk efter. Vore det inte bättre att vi lämnade psiktsläktaren och började ta ansvar? Det är klart den bästa vägen. 

Två världar

Denna bild är från olika år och olika platser men samma datum. Den får visa på hur gårdagen var i olika flöden på Facebook och instagram. 

Det är lite kul att följa hur man har det i olika delar av vårt land. Den ene vaknar till ett nytt vinterlandskap medan den andre har vår i luften. 

Samma land men olika världar. 

Ibland tycker jag det kan kännas att man verkar vara i totalt olika världar fast man är i samma rum. Man är i samma möte men verkar ha varit på helt olika platser. Vi ser samma sak men verkar tolka det på helt olika sätt. 

Undrar varför det är på det viset. 

Undrar varför vi inte genomskådar det hela och börjar försöka att sammanföra våra olika uppfattningar till en gemensam sann bild. 

Jag undrar om det kan vara så att vi vill helt enkelt inte se det på ett annat sätt. För vi vill inte riskera att få en ändrad bild över läget. 

Tänk om vi kunde försöka att föra ihop våra olika världar till den värld som i verkligheten är. Att vi kunde tillåta oss att låta den sanna bilden få tolkningsföreträde. 

Kunde vi svälja den stoltheten skulle mycket se annorlunda ut.