Det blir inte alltid som man tänkt sig

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Igår blev hemfärden inte som planerat. Avgångstiden blev försenad flera gånger. Till slut blev den så sen att flyget hem från Arlanda missade jag. Det blev att stanna kvar på Arlanda och sova över. Nytt flyg idag istället.

Det blir inte alltid som man tänkt det. Inte mycket att göra åt det. Liksom gilla läget.

Att resan hem blev så är väl inte hela världen. Lite trist men men…

Men livet är så. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det kan kännas ganska tufft. Man hade hoppats. Men så blir det på ett annat sätt. Ibland skulle man önska att man kunde backa bandet. Andra gånger skulle man vilja spola fram samma band.

Men så är det. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Om man stannar där kommer man nog aldrig vidare. Man får helt enkelt fortsätta vidare från den punkten. Fast ibland skulle man önska att man inte behövde säga att det blev inte som man hade tänkt sig.

Men det löser sig alltid. Resan hem gav en god middag på ett hotell. Det smakade riktigt bra. Inget ont som inte har något gott med sig heter det ju….

Upp och ner, ner och upp….

Tänker på Emil-sången Opp och ner:

Opp och ner
ner och opp
grisen gal i granens topp
och en mus…

Reser hemåt idag. Det blir flyg även denna gång. Upp och ner. Upp och ner. Ett byte på Arlanda.

Det är så mycket som är upp och ner i vår värld. Man skulle önska att någon kunde ställa allt på rätt köl igen. Att det helt enkelt blev rättvänt igen.

Orättvisor, förföljelser, krig, fattigdom, ja listan kan säkert göras lång.

Denna söndag ber jag att det skulle vara mindre upp och ner och mer rättvänt.

När himmel och jord möts

Det finns tillfällen då himmel och jord möts.

Det är där horisontens linje är. Då blir det rätt tydligt att jord o himmel möts. Det är nästan så att man kan ta på dess möte.

Det är också, som idag, när jag är på begravning efter min farbror. Vid sådana tillfällen så möts himmel och jord på ett särskilt sätt. Någon har lämnat denna jord för att gå in i himlens värld. Jag menar inte att en begravning är rummet mitt emellan död och liv. Men kanske är det på något sätt ett tillfälle där himmel och jord möts i ett tidsrum som speglar båda världar. Som om man nästan fanns i båda rummen samtligt.

Ett annat tillfälle då himlen möter jorden är då Gud rör vid oss på ett särskilt sätt.

Det är då, just då som man inser att båda världar finns. För en stund är dom båda lika verkliga. Det är allt för lätt att glömma bort och tappa den känslan. Unika tillfällen som man ska vara rädd om.

Man brukar skoja om att vid regnbågens fot finns det en skatt. Typ så skulle man kunna beskriva detta möte mellan himlen och jord. Värdet på ett sådant möte oändligt stort. Värd all respekt.

Så var rädd om dessa möten. Dom är unika och värdefull. Värda att vårda och respektera.

När priset inte längre har med det verkliga värdet att göra.

Ska ut och resa.

När jag skulle köpa min biljett inser jag att samma resa kostar olika mycket. Det beror helt på vart jag köper den. Och när jag köper den

Priset verkar inte ha något med att göra hur mycket det i verkligheten kostar att åka från punkt A till B. Utan hur mycket eller lite man vill att det ska kosta.

Priset kan ändras snabbt. Är det tillräckligt många som efterfrågar resan höjs priset. Men dom som tittar på resan kanske inte ens köper den kan jag tro.

I min ungdom kunde man resa på ”hundralappen”. Fanns det en plats över kunde man få följa med för just en hundralapp. Jag tittade på en resa till Skellefteå från Jönköping. Ca 8900kr skulle den kosta. Från Landvetter kostar det ca 1800 kr. Vilken skillnad. En gång flög jag ner till Belgien. För 20kr plus skatt. Man kan undra vart logiken finns.

Man brukar säga att man får vad man betalar för. I detta fall kanske det känns mindre roligt att fundera över det talesättet.

Ja ja. Tiden är nog över då priset stämmer med värdet på varan. Det handlar nog mer om jag tycker att satt pris är okej för mig.

Det finns mycket som är obegripligt

Den här bilden från Herregud och Co säger nog allt.

Det nog så som det är sagt. Det är så mycket som är obegripligt. Man kan grubbla och grubbla. Till och med så att sömnen kan vara svår att hitta genom tankarnas vindlande banor.

Detta obegripliga kan sätta krokben eller helt enkelt ställa sig i vägen. Det är rätt frustrerande om jag får säga som jag tycker.

Men en sak kan man göra. Helt enkelt lämna det obegripliga till sitt eget öde. Och gå vidare. Inte låta det ta makten över sig.

Obegripligt är just var det låter. Tgilpirgebo!! Ingen ide att låta det få för mycket utrymme i livet. Bättre att ge tid åt det begripliga.

Hemland

2425DE21-EFEE-4494-BEA6-84E547AAE6F7Hemland – jag möter många människor som har olika hemländer. Likaså så möter jag dom som till synes verkar ha ett annat hemland än jag. Men ganska snart visar det sig att vi har samma hemland. Deras föräldrar är från ett annat land men själva är dom födda här i Sverige.

1BFB0FFF-3E61-41D7-8E7E-E8113E903263Dessa dagar är det mer ett annat hemland mina tankar kretsar runt. Det beror på att dels har min farbror fått sluta sina dagar. Sen fick mina barns gammalmormor flytta hem. Just det, flytta hem. Både Rune och Märta var troende människor. För dom var inte döden ett slut utan en fortsättning. Eller om man så vill, början på något nytt. Tron talar om ett hemland.

396650DD-7F10-4CB4-9AF0-682F7F469ED3Hemland är något som man känner är sitt ursprung. Det är där man känner att man i grunden känner sig hemma i.

I tron är detta hemland det som ger oss trygghet i livet. Det ger oss trygghet inför det vi kallar död.

C5ABF8B5-AEBF-497C-9233-BA9D6396A691Rune och Märta hade denna tillit i livet. Trygg inför det osäkra som sjukdom innebär. Ett hopp som bär. Rune blev inte så gammal kan man tänka. Inte fyllda 80. Märta hade passerat precis 102 år. En ålder som inger respekt. Men ändå lika trygga.

En sång jag påmints om dessa dagar har varit ”Hemland där sol ej dalar”.

Idag delar jag med mig av den:

Hemland, där sol ej dalar

Hemland för tröttad själ.

Stilla när Herren talar,

Han gör ju allting väl.

  

Hemland , hemland, saliga ljuva hemland

Eviga vår, dit ej döden når. Saliga ljuva hemland

  

Hemland, där ingen gråter

Glädjen blir evig där

Vänner får mötas åter

Skiljas ej mer som här.

Hemland, där portar klara

Stängt alla bördor ut

Där blir oss gott att vara

Allt blir oss väl till slut.

Där nåden vill ta vid

För en tid sedan fick jag en sångtext sänd till mig. Vi skulle sjunga den i kyrkan. En svår text att smälta men som har ett djup att förmedla till oss.

Den vill inte på något sätt förhärliga det jobbiga och tunga. Att det bra finns en väg att nå Gud och känna honom bättre och bättre och det är genom nöd. Så är det inte. Men sången öppnar en förståelse för vad som sker.

En undran jag ställdes inför var en fråga: när är det lättast att glida ifrån Gud? Är det när allt är på topp eller när det är som tyngst? Skulle tro att du kommer fram till samma svar som jag. När det är som mest lätt att leva är det större risk att glida ifrån Gud.

Låt denna sångtext beröra dig. Sången heter ”Där nåden vill ta vid”

Vi ber om trygghet, vi ber om frid.
Tröst i familjeliv, beskydd i nattetid.
Vi ber om välgång, en helande famn.
Vi ber Dig att lindra smärta,
med Din varma hand.

Varje stund, Du ser var själs behov.
Din kärlek ger oss mer än vad vi kunde tro.

För tänk om du helar genom tårar,
om Du välsignar genom regn
Tänk om tusen vakna nätter
för mig nära Dig igen.
Tänk om motgångens tid
är där nåden vill ta vid.

Vi ber om vishet, att höra Dig.
Vi brister ut i ilska när inget ordnar sig.
Tvivlar på godhet, tvivlar på nåd.
Som om alla löften från Ditt ord inte är nog.

Och varje stund, Du hör vart hjärtas rop,
Din längtan är att vi ska våga tro.

När vänner sviker,
när mörker råder, allt gör ont.
Då blir jag påmind om,
att livet här inte är vårt hem,
inte vårt hem.

För tänk om Du helar genom tårar,
om Du välsignar genom regn.
Tänk om tusen vakna nätter,
för mig nära Dig igen.
Tänk om besvikelsen och smärtan
som ger törsten inuti,
är en aning om att bara Du
kan ge mig inre frid.
Tänk om motgångens tid, i regn och storm
i nattlig strid, är där nåden vill ta vid.