
”Kris” skrivs på kinesiska med tecknen [wei] + [ji], som betyder ”fara/farlighet” respektive ”maskin/möjlighet/chans/risk”. Man kan tolka ”möjlighet” och ”chans” som positiva ord, men de kan lika gärna vara negativa.
Så man skulle kunna säga att ordet kris kan betyda möjlighet.
Studerar man detta ämne mer så menar andra att det inte alls är så. Det är ett missförstånd. Utan det mest nära man kan komma med detta tecken är möjligen. ’Vävstol’.
Jag tänker att det må vara fallet. Men kanske det ändå ligger något i båda dessa tolkningar
Kris skapar möjlighet. För ur krisen växer det fram en ny väg. Kanske en helt ny väg. En möjligheternas väg. En väg som inte hade blivit möjlig om inte krisen kommit.
Vävstolen är en fin bild på livet. Livet växer fram som en väv. Dom olika skiften vi har i livet blir olika mönster att beskåda. Så när vi lämnar jordelivet så har en väv vuxit fram med vår livsväg. Genom dalar och genom toppar.
Idag kan det bli en regerings-kris. Många bävar. Andra bryr sig inte. Åter andra är oroliga – vad kommer nu hända?
Men betänker man att detta kan skapa nya möjligheter så kanske det inte så farligt. Och när vi ser tillbaka på vår Sverige-väv efter många år så var det nog inte så dramatiskt.
Så kris – det är möjligheter med inslag i ett större sammanhang. Ett liv som växer fram. Föds fram. Ibland med smärta. Ibland i glädje.
Idag ber jag för mitt land att lugnet ska få råda. Att politiker tänker sig för vilka ord dom använder. Att inte dra för snabba slutsatser. Och att var och en vill vara ödmjuk och tänka efter före innan man trycker på röstknappen i riksdagen.
Idag kan vi skriva möjlighetens kapitel. Men hur slutet och den sista raden blir vet vi ännu inte. Men att många tror sig veta det kan ställa till det. Då lite eftertänksamhet käre riksdagsmän om jag får be.