Minns den där resan genom Tyskland. Vi var på väg ner till Italien med en orkester jag spelade i. Vi skulle besöka en annan orkester i Merate.
Vi åkte nära gränsen till Östtyskland. Kom rätt nära staketet vid gränsen. Där gick man och patrullerade. Året var 1985 tror jag.
Några år senare faller muren. 1989. 9 november. Den frihet det innebar var enorm. Det ingen trodde var möjligt blev möjligt.
Idag byggs det murar på många platser på vår jord. Vi har inte lärt oss vad dessa murar för med sig i sin förlängning.
Men somliga murar byggs också mellan människor men dom är osynliga. Men lika fullt verkliga. Lika kraftfulla. Och lika svåra att riva. Men så ödesdigra. Attityder. Reaktioner. Försvar. Rädslor.
Vi behöver reagera varje gång dessa murbyggen tar fart. Hinna slå ner ”stenarna” innan muren hunnit vuxit sig hög och stark.
Vi behöver ett öppet landskap. Inte murar som låser oss inne.
Fysiska murars kostnader skulle vi kunna använda till bättre saker. Som tex mat åt dom som svälter eller sjukvård till alla.
Den kraft det innebär att bygga murar mellan människors relationer skulle användas till att skapa harmoni mellan oss istället.
Så låt oss riva murar istället för att bygga nya.
Pedher´s blogg 