Vi har en stressad tid. ”Vi gapar efter mycket men mister hela stycket” som det heter. Kanske lite överdrivet men ändå. Ibland har vi svårt att vara still.
När jag fällde träd på vår gård var det intressant och se hur årsringarna såg ut. Somliga träds årsringar var täta. Andra väldigt kraftiga. Beroende på vart dom stått. Ett träd nära åkern hade fått mycket näring och hade växt fort och mycket.
Ett träd som växer långsamt och längre får en ”hårdare” stam. Medan ett träd som växer fort och mycket blir mycket mjukare. Det förstnämnda trädet blir ett bra träd att bygga av.
Jag tror vi människor mår gott av att växa stilla. Att samla över tid. Att växa till med åren. I en ”vanlig” takt.
Denna sång får bli min sång idag – kan kanske bli din också:
Låt mig växa stilla
Låt mig växa stilla
som ett träd i skogen.
Gör mig i det lilla
för det stora mogen.Låt en strimma skina
från en evig vår
stilla över mina
dunkla levnadsår.Led mig in i friden
vid din starka hand,
när likt böljan tiden
lagts till ro vid strand.T: Anders Frostenson M: Karl-Erik Svedlund
Pedher´s blogg 