Sista dagen av någonting har dubbla känslor. Tex sista dagen på jobbet är ju alltid en dag med kluven känsla. När jag skrev om en sådan dag blev den den mest lästa bloggen jag skrivit. Rätt intressant faktiskt. Kanske för att vi inser att en sådan dag är så känslosam.
Idag har vi en sådan dag – en sista dag alltså.
Sista dagen på pandemin höll jag på säga men det är ju helt fel. Men det är sista dagen på restriktionerna. Det är ju så fantastiskt. Vilken seger.
Eller det verkligen en seger? Kortsiktigt absolut. Men pandemin är långt ifrån över. Visst, vi som är vaccinerade blir inte så sjuka så tiden är rätt.
Vi blir inte så sjuka. Men risken är att vi ofta blir sjuka. För vi är helt klart utsatta.
Men åh vad jag längtar efter det normala. Att få vara som vanligt. Känna att man kan satsa framåt utan att bli avbruten. För är det något jag kämpat med hela pandemin så är det att bli avbruten. Så fort man känt att nu då kanske så är det nytt bakslag. Ja, ny våg kallas den visst.
Vad vill du ska vara sista dagen? Vad vill du se som avslutat? Vad är din nyckel till det? Jag tänker att en sådan tanke är starten till något nytt spännande. Vägen till det nya normala. Nya utmaningar som ska utveckla.
Så sista dagen känns som lite osäkert. Men ändå befriande respektfullt. Så nu går vi in i den och hanterar den som visa människor. För vi kommer ihåg hur det varit, eller hur ?? Eller??????
Pedher´s blogg 