Som jag har letat. Ingenstans fanns dom.
Handskarna som kändes att dom behövde komma fram nu. I korgen som dom alltid brukade ligga i under sommaren hade dom inte.
Nu är det allt för ofta så att jag sällan sliter ut mina handskar. Inte för att jag använder så försiktigt och fint. Nej, det finns en annan orsak till det. Jag glömmer dom helt enkelt någonstans. Så får jag köpa nya
Så detta har varit min tanke. Jag har helt enkelt slarvat bort dom. Igen.
Så gräver jag i botten på min ryggsäck. Letar egentligen efter en sladd till datorn. Men vad hittar jag där? Naturligtvis. Handskarna. 🙈
Rent pinsamt. Typ. Jag får ju skämmas. Där har jag burit runt på mina handskar utan att veta om det.
Det blir än mer pinsamt när jag påminns om att den ryggan har varit i Tanzania och vänt. Hela sommaren har jag burit runt på handskarna i ryggan.
Så kan livet vara. Vi går och bär på något vi tror oss behöva. I själva verket har vi det redan i vår ryggsäck. Vi söker långt bort men har det närmare än vi tror. Vi kan tro att vi mist vår gåva men har den ändå kvar. Bara vi tar oss tid att leta lite djupare ner.
Du har inte tappat bort din gåva. Den finns där. Sök bara lite djupare inom dig. När du hittar den, blås liv i den. Börja använda den igen. Hur ringrostig du än känner dig i den så kommer den att fungera igen. Var så säker.
Pedher´s blogg 