Online är ju inget nytt på ett sätt. Men ändå har det blivit så mycket mer i dessa tider.
Det är så mycket som går online nu. Sammanträden , gruppmöten, personalträffar, gudstjänster, fotbollsmatcher, konserter mm mm.
Dom fysiska mötena är rätt sällan, bara i liten grupp och ofta korta och mindre reaktioner mellan varandra. Kortare meningar och inte uttömmande samtal. Allt blir lite mer av snuttifiering.
Är online det nya normala så måste jag nog erkänna att det gillar jag inte. Nog för att alla träffar online har gett många vinster. Men nä, jag gillar det inte. Inte som ett nytt normalt.
Vi behöver dom lite längre samtalen. Att reflektera ihop över tid. Vi behöver känna ”spänningen” i luften. Känna dom osynliga vibrationerna som gör att vi blir mer känsliga för orden mellan raderna.
Tror att online har kommit för att stanna. Det kommer spara på resor och miljö. Vi får lätt att nå varandra. Men det får inte utesluta det personliga mötet. Då man hinner grubbla ihop. Hinner skratta ihop.
Hinna och kunna ”beröra varandra med känslan i samtalet”.
Så nej tack till ett normaltillstånd som är online.
Det är i dessa dagar man inser hur viktiga dom personliga mötena är. Vad dom gör med oss i ett samtal som ofta ger ett bättre resultat och frukt av mötet.
Men en bra kombo kan vara både ock. Då kan vi ha kommit något fruktbart på spåren mitt i en märklig tid.
Pedher´s blogg 