25 augusti 2026
”Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta.”
— Jesaja 40:31 —
”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.”
— Hebreerbrevet 11:1 —
Förväntningar kan var både ock tänker jag. Ibland förväntar vi oss det värsta. Och det broar inte vara en god känsla. Snarare rätt otäck. Dessa förväntningar brukar ofta vara uppblåsta. Alltså att vi tror de ska bli värre än det kommer att bli. Ju längre tid det ät till det vi förrättar oss ska hända desto mer riskerar vi att blåsa upp det och skapa onödig oro.
Den motsatta förväntan är ju då positiv. Tex att vi ser fram emot något som vi verkligen vill ska ske. Tex en semesterresa eller mötet med en person vi ser fram emot.
Tron är för mig en god förväntan. Den är en visshet om det jag nu inte kan se men som kommer. Rom 8:25 säger: ”Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.” Förväntan sammanknippas ofta med hopp. Att hoppas på något. I detta hopp och förväntan på Gud finns det en kraft att hämta. Jesaja 40:31 säger: ”Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta.” Verserna innan kan vi läsa om att vi kan bli trötta efter vägen. På gränsen till att ge upp. Det finns så mycket som kan få oss att misströsta. Men det som väntar, sätter sitt hopp, har sin förväntan på Gud får hämta ny kraft hos Honom.
Jag har sett lite på friidrott det senaste, likaså volleyboll. I från dessa sporter, och fler med dom, finns det en gemensam nämnare. När publiken är med och stöttar går det bättre. Kan man hoppa högre eller längre bara för att någon klappar i takt på en läktare? Ja, det verkar som så. Därför att ge en extra energi på något vis. I livet för övrigt finns det en energi att hämta när det är kämpigt. Det är att förvånat, sätta sitt hopp till Gud. Då orkar man lite till. Som Jesaja uttrycker det att de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta. Tron kan ibland verka som osynlig. Men i detta osynliga finns det något högst synligt och verkligt. Det är en Gud som finns med efter vägen. Som är värd att sätta sin förväntan till.
🙏
Herre, jag sätter mitt hopp till dig. Min förväntan vilar på din kraft och dina möjligheter.
Amen
