Just nu byter vi profilbilder på Facebook
Kan utrycka sig så här: Mitt förslag är Spiderman,om du inte hittar på en eget super-hero
Nu är det din tur! Ditt uppdrag är att under 24 timmar byta din profilbild till den tecknade figur jag väljer åt dig. Sen skriver du följande i ditt statusfält: ”För att motverka alla negativa och tråkiga bilder, filmer och inlägg som syns i mitt flöde och framför allt för att det är kul, så kommer jag att hjälpa till att fylla Facebook med tecknade superhjältar. ”Gilla” detta inlägg så kommer jag att välja ut en superhjälte åt dig.
Lycka till!
Om man tänker efter kan ju alla ha sina egna bilder kvar. Alla är vi superhjältar på något vis.
Men speciellt är alla mammor superhjältar. Mina barns mamma. Din och min mamma. Alltså, betänk detta. Att gå och bära på ett barn och sen föda fram det. Vilken kämpainsats. Sen amma och fostra detta underverk. Hur mycket vi pappor än är delaktiga i detta kan vi aldrig mäta oss med dessa superhjältar till mammor.
Ni är fantastiska. Helt enkelt superhjältar. Sträck på er.
Efter er finns det fler som är superhjältar och skulle behöva en uppmuntran. Kanske har du någon i din närhet som skulle behöva den uppmuntran. Kanske redan i morgon.
Vad vore vår värld utan dessa superhjältar? Alla volontärer som på olika sätt hjälper någon annan.
Vi har mors dag. Vi borde även ha en superhjältesdag.
Kanske tillskriver vi superhjältarna allt för stora dåd. Dom ska vara extraordinära. Tala om sig vitt och brett. Mycket synliga. Media ska helst skriva om dom och deras dåd.
Fast egentligen så behöver det inte alls vara så. Den största hjälten kanske aldrig blir omskriven. För den skillnad denne person har gjort kanske bara blev uppmärksammad av en enda person. Bara den som blev hjälpt av denne hjälte.
I min ungdom, nyss tagit körkort och köpt bil, kvaddar jag med bilen i skogen. Jag voltade tre varv. Jag minns ingenting från den olyckan. Har aldrig fått tillbaka något minne från olyckan. Vad man berättade för mig var att ett äldre par hade hittat mig i skogen intill bilen. Jag var vaken men hade fått en hjärnskakning. Dom hade tillkallat ambulans. Ett år senare kommer jag in på en sal till en av patienterna jag skötte om. Där satt en kvinna och besökte sin gamla mor. Hon frågade hur det stod till och hur jag mådde efter olyckan. Så berättade hon för mig att hon hittat mig där. Ett år efter olyckan kunde jag tacka min hjälte som tog hand om mig.
Tänk vad hjältar det finns. Kolla omkring dig. Uppmuntra dom. Det är dom värda.
Pedher´s blogg 