Igår kväll kommer jag hem rätt trött efter 11 timmar på jobbet. Värmer en paj och sätter mig tungt i soffan. Får erkänna att jag var rätt trött. Lite sliten efter två intensiva dagar efter en kort helg.
Så slår jag på tvn. Ser bilder på familjer dom flyr med sina barn på armen, sina gamla som stapplande försöker följa med, i båtar som knappt räcker till.
Då händer det. Vad är en elva timmars lång arbetsdag mot dessa flyktingars resa? Kontrasten blir påtagligt närgången. Vad är min oerhörda mycket bättre situation mot deras? Helt plötsligt känner jag mig inte så trött längre. Dom är ju helt slutkörda efter att bara kommit över vattnet. Sen ska dom ta sig vidare.
Jag blir istället så uppgiven. Det är så orättvist. Det måste bli en ändring på detta.
Vi har lite att fundera på i vår värld. Tänk om vi kunde ändra på läget……
Pedher´s blogg 