Se, HERRENS ögon ser till dem som fruktar honom, till dem som väntar på hans nåd. (Psaltaren 33:18 SFB98)
Min gudsbild är att Gud alltid är intressand av oss människor. Vare sig vi vill det eller inte. Vi är ju hans egen skapelse. Så något annat vore konstigt.
Samtidigt ser du som att Gud har ett särskilt öga till den som är intresserad av honom. Som, versen säger, väntar på hans nåd. ‘Fruktar’ är ett svårt ord i detta sammanhang. Det har ingenting med att vara ‘rädd för’. Inget hot. Inget obekvämt. Utan snarare än djup innerlig respekt för vem han är. Han som kan förändra allt. Han som ger oss nåd när vi behöver den dom mest.
Tänker vi efter lite så inger denna vers någon form av framtidshopp. Att när jag väntar efter Guds kraft och möjlighet i framtiden vet jag att han ser till mig. Betyder ju inte per automatik att jag kan göra vad jag vill hur jag vill osv. Men det ger mig hopp om att om och när jag faller finns han där. Ser mig och visar mig sin nåd när jag väntar på honom.
Samtidigt ger det hopp i nuet. För den som just nu väntar på Gud. Som vänt sitt ansikte och liv i riktning mot Gud. Där livets frågor är framlagda inför honom med stora frågetecken bakom. För den som vill möta den Gud som är värd respekt och har all makt att förändra. För den som vill att Guds blick möter sin egen blick.
Så när vi väntar efter honom ser han till oss. Gott att bli påmind om det när dimman ligger tät så att man inte ser Gud och inser hand nåds omsorg.
Herren ser dig. Glöm aldrig det. Han älskar att se på dig. Du är hans ögonsten. Även du. Inte så dumt va?
Pedher´s blogg 