Planen för igår var att springa en runda i spåren vid Hallbystugan. Ville testa om det var bättre spår. Det var lite för kuperat för min smak men funkade fint. 
Det är skönt att springa i skogen. Det blir friare. Mjukare för knän och vrister.
Det vara bara en sak……. Efter 3.8 km gör det ont i vadmuskeln. Inte mysigt att springa. Jag går helt enkelt sönder. Om än litet så var det inte möjligt att springa vidare. Efter lite vila börjar jag vandra mot bilen. 1,8 km promenad var ju inte det jag tänkte. Men det är ju också lite träning.
Att gå sönder är väl en sak. Om någon vecka eller två är jag igång igen. Lite rehabträning med lugna promenader. Kanske lite cykel. Det läker.
Vi går sönder ibland. Både i muskler men också inom oss i själen. Sådana bristningar läker dom också. Förr eller senare. Var så säker. Om det än inte ser ut så i början så läker det.
Man säger att tiden läker alla sår. Visst, det kan kännas som det inte riktigt är ås. Men jag tror att det faktiskt är så. Tiden läker alla sår. Vi kan få ärr i själen men det är läkt. Vi lär oss förhålla oss till det som sårade oss. Vi lär oss att hantera dom jobbiga minnena.
Så ge inte upp om du gått sönder. Dina sår kommer att läka.
Pedher´s blogg 