Det är en tid av önskelistor just nu. Det är ju snart Julafton. Jag har tidigare i denna blogg berättat om min önskelista när jag var liten. Den var lång. Väldigt lång. Ett år kryssade jag för det jag ville ha i leksaksreklamen som kom. Man skulle nog kunna säga att det hade varit smartare att stryka det jag inte ville ha. Så hade det gått fortare. Stackars mina föräldrar.
Tänk vad mycket det är man vill ha. Både sådant som man knappt kommer ha nytta av. Men också sådant som man kan verkligen ha nytta av. Ju äldre man blir desto mer tänker man att det handlar mer om sådant som man just kan ha nytta av. Mindre av bara förlustelse. Det som är värt att lägga pengarna på
Filipperbrevet 4:6 säger att ”Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. ” Rätt intressant. Den önskelistan skulle kunna bli minst lika lång som min önskelista till Jul när jag var liten. Men kanske har dessa olika önskelistor något gemensamt. Att dom trodde att det var möjligt att få allt. Att det fanns tro för att dom som skulle uppfylla dom hade möjligheterna.
Efesierbrevet 3:20 säger ”Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss”. Nu kanske jag inte trodde att mina föräldrar kunde göra långt mer än jag önskade mig. För jag önskade ju troligen långt över deras förmåga. Så här skiljer sig dessa önskelistor åt markant. Gud kan göra långt mer än vi kan önska eller drömma om.
Tror detta skulle behöva sjunka in hos oss. Att det fick bottna inom oss. Kanske skulle det då innebära att önskelistan skulle bli längre. Men det skulle bli bra mycket mer djup. Att vi skulle tro mer om Gud. Våga önska mer.
Det skulle kunna bli vår bön idag. Att vi önskade rätt saker av Gud. Att vi trodde mer att för Gud är inget omöjligt. Tror det skulle förändra oss på djupet.
Här kan du se nästa lucka i min julkalender
Idag ber vi för riksdagsman Bo Broman (SD)
Pedher´s blogg 