Du som har varit med ett tag…. minns du den tiden då Stenmark och Strand åkte slalom – tänk va många det var som såg på slalom då. Idag är det färre som ser. Bengans Boys , handbollen, det var klart mycket trevligare att titta då. En av få fotbollsmatcher jag har varit på var när Norrköping hade en ödesmatch om att stanna kvar högsta ligan. Det var inte många fans på arenan. Klart många fler när man tog SM-guld.
Vid medgång har man fler supporters.
Det är klart lättare att vara med när det är medflyt. Då blir fler intresserade att vara med i nedgången. Minns en gång en volontär, i en secondhandbutik, som höll på att ge upp för att det bara var minussiffror. Nu gjorde inte volontären det tack och lov.
Att heja på sitt lag i medvind är lättare än när det går dåligt. Bara att se på reaktionerna på ”mitt” lag, HV71, som inte spelar bra idag. ”Alla” har vi åsikter om vad som behöver göras. Och det är ofta så. När något går i stå, eller flytet inte finns, motigt och resultatet uteblir, så har man lätt att vika undan. Man har massa idéer men man är inte så villig att göra grovjobbet för att ändra trenden.
Det borde nästan vara tvärtom typ. Att när det är motgång borde fler stötta. Fler uppmuntra. Fler vara villiga att göra vad man kan. Det är då man kan förändra. Att lämna sin ”publika åsiktsstol” och istället göra en insats. Skrev om publiken för några dagar sedan. Tänk vad en publik kan göra.
Jag har levt med ett uttryck genom åren. Att lägga axeln till. När man finns där tillsammans hittar man ny energi. Ny kraft. Nya idéer. Man inser helt plötsligt att tillsammans går det. Tillsammans kan man vända en trend. Det är stort.
I medgång har man fler som stöttar. I motgång blir den gruppen lätt mindre. Det är i ett sådant läge du behövs mer än någonsin. Att lägga axeln till.
Pedher´s blogg 