Nu går jag in i min tredje och sista semestervecka för denna period.
Det känns som att jag är lååååångledig.
Tänk att 14 dagar kan kännas så långt. Annars rusar tiden tycker jag. Men dessa veckor har definitivt inte varit långtråkiga.
Det är väl när vilan är som bäst.
Nu kan man ju stressa upp sig att det bara är en vecka kvar. Men varför göra det? Ser både fram emot att börja jobba som att ha en vecka kvar på ledigheten.
Annars kan ju ledighet vara svårt. Man har stora förväntningar. Önskar sig saker. Skulle vilja saker. Det som uteblir blir en sorg och känns som ett misslyckande ibland.
Jag tror att den största utmaningen vi har i vårt samhälle idag är att vara tillfreds med läget. Eller som det gamla ordet förnöjsamhet vill visa på.
Ordet beskrivs så här: som har lätt för att acceptera och vara nöjd med vad man redan har; som inte gärna kräver mer för egen del
Besläktade ord: nöja, nöjd, nöje.
Förnöjsamhet. Vackert men svårt.
Men kanske kan detta ord väcka något inom oss. Det är då vi inte avstår något bara för att det eventuellt kan komma något bättre, mer spännande och intressant. Kanske tom något som är mer "inne" att göra. Det är då våra ögon slutar att flacka runt utan vilar på ett och samma ställe en längre stund.
Jag tänker att det vill jag sträva efter. Förnöjsamhet. Min bön blir att Gud hjälpe mig att vara mer nöjd. Se det jag har. Leva i nuet.
Jag tror att det blir mindre stress i tänket då. Livet blir mjukare att leva. Det tror jag är ett bra liv.
Pedher´s blogg 