Ibland blir man påmind om saker. Ibland från långt tillbaka i tiden. Ibland från en händelse. Ibland en dröm.

Jag blev påmind om en gammal psalm. Var tvungen att börja söka efter den. Trodde det var lätt att bara googla fram texten. Men inte. Men jag hittade den i en sångbok jag har.

Den vill jag dela med dig idag. Kanske kan den påminna oss om något viktigt vi inte får glömma bort.

Egon Zandelins sång ”Lär mig ….”

Lär mig, Jesus, ödmjuk vara när i bön till dig jag går, att som din lärjungaskara bedja bönen: Fader vår.

Fader vår, Fader vår, Fader vår som i himmelen är. Denna bön uti mitt hjärta, mig, o Herre Jesus, lär.

Lär mig bedja: ske din vilja uti glädje , sorg och nöd. Du som kläder markens lilja, giv mig dagligen ditt bröd

Fader vår, Fader vår…..

Lär mig bedja om ditt rike, som ej mänskohänder gjort. Fadersnamnet utan like är tillbedjansvärt och stort.

Fader vår, Fader vår…..

Den ger oss ett perspektiv vi inte får glömma. Nuet. Det kommande. Att tillräkna ett större perspektiv på livet.

Den bön Jesus lärde oss är värd att bedjas.

Fader vår

Vår fader, du som är i himmelen

Låt ditt namn bli helgat.

Låt ditt rike komma

Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.

Ge oss idag vårt bröd för dagen som kommer.

Och förlåt oss våra skulder liksom vi har förlåtit dom som står i skuld till oss.

Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.

Ditt är riket. Din är makten och äran i evighet.

Amen.

Gör vi varje fras till vår egen bön så kommer den att välsigna våra liv.