Idag verkar det vara det vara fritt fram att passera gränser som man förr, av respekt, valde att stanna vid.
Sitter och lyssnar på debatten om journalisten som ställe frågan om judarna kunde ha eget ansvar för antisemitismen. Den frågan väckte starka reaktioner. Som att slå på den som redan lägger och på något sätt lägga ansvaret på den som blivit utsatt. Inga enkla situationer och frågor.
På något sätt uppfattar jag det som att idag är det helt okej att kliva på och provocera hur det än slår mot den som blir utsatt. Ibland kan frågan ha viss betydelse eller vara helt relevant men läget för den är helt felplacerad. Ändå väljer man idag, allt för ofta, att ändå ställa frågan. I yttrafirhetens anda. Så går man ”över lik” för att få ett scoop eller intervju som blir spelad i dom stor medierna.
Jag efterlyser en större barmhärtighet och mer vislighet bland journalister. Självklart behöver vi ha det fria ordet och fria pressen. Men inte till vilket pris som helst. Timingen blir ju så knepig när kronprinsessan får frågan om hennes släkts koppling till nasism när hon står tillsammans med en överlevande från koncentrationslägren. I kontexten att minnas befrielsen från fångenskapen från detsamma. Visst kan frågan vara relevant men inte där och då. Likaså när man skjuter judar och undrar om det är deras eget fel (lite förenklat). Så skulle vi kunna räkna upp ganska många exempel på situationer man passerar gränser för att vinna poäng själv. Djupt beklagligt.
Vi behöver en förnyad känsla och förståelse för gränser som man inte bör passera. Naturligtvis finns det inga enkla svar på ett sådant påstående. Men jag tror att frågeställare behöver omvärdera sina syften och till vilket pris man ställer sin fråga. Det kommer en tid efter när frågan är ställd. En tid som kan avgöra en hel framtid. Det är alltså förknippat med ett stort ansvar. Fall inte för snabba segrar. Tänk längre. Var modig att ibland välja att avstå en fråga till ett bättre tillfälle.
Pedher´s blogg 