Solens spegling i en å funkar också.

Solens spegling i en å funkar också.

Du som följer min blogg vet att jag älskar solnedgången. Särskilt när den speglar sig i vatten. Där har Vättern varit fantastiskt.

Igår bytte jag den till Eskilstunaån. Och det funkade riktigt bra det med.

Ett spegelblankt vatten speglar alltid solen vackert enligt min smak. För det händer något med solens möte med vattnets yta. Märker du det? Det blir något drömskt över det hela. Som om himmel och jord möts tredimensionellt. Man ser himlen ner i djupet. Som om himlen går djupare än jordens yta.

Så gör himlen med oss. Går mer ner i vårt innersta djup. Där himlen möter oss djupt inom oss.

För mig blir det också klart att det behövs inte dom stora vidderna av vatten. Det räcker med en å eller en liten damm. Solens reflektion går ändå ner i djupet. Det blir ändå en vacker spegling.

Du och jag kan känns oss som en liten pöl eller damm. Vi uppfattar oss inte dom dom stora mäktiga vatten. Ändå speglar och reflekterar solen lika bra i oss. Går lika mycket in i djupet. Solen, Gud, blir lika vacker i dig som i någon annan. Han älskar lika mycket att få återspegla sig själv i dig som i någon annan. Hur ”litet vatten” du än uppfattar dig som. Det är stort.

Nästa gång du kommer till ett vatten hoppas jag att du kan bli påmind om det. När solen skickar sina strålar genom vattnets djupa yta till dig.

Solens spegling i en å funkar också. Så även i dig.