Det ångrar jag….

Igår hade vi extra öppet på jobbet. Det ångrar jag inte på något sätt. Visst, jag hade gärna hälsat fler välkomna men det kom fler än förra testet av torsdagar. 

Jag ångrar dock att jag hjälpte en kund. Det där lät värre än det var. Jag hjälper gärna våra kunder. Men detta gällde ett tungt skåp som skulle upp på en kärra. Dom som kunde hjälpa var ute på andra uppdrag. Och visst vill man ställa upp. Det kostade en ond rygg. Tänk om jag hade väntat på hjälp. 

Att ångra sig kan vara jobbigt. Man får leva med följden men det kan lära något. Att ha saker ogjort är svårt men förändra sig kan man alltid. Det gäller att hantera det. Tror dock att det inte blir konstruktivt om man låter det bli en ryggsäck. 

Något jag tror vi behöver undvika är att hamna i ånger för att vi inte hjälpte någon när vi kunde. Idag känns behovet övermäktig. Tiggaren vid Ica. Flyktingen från Syrien. Grannen som har det knapert. Vi behöver hjälpa så länge vi har en möjlighet. Jag tror att vi, både du och jag, kan hjälpa någon. När vi gör det kommer vi inte ångra det.