Maria, Jesu mamma, måste ha blivit minst sagt rädd och förundrad när ängeln kliver in i rummet. Var det en dröm? Vålnad? Eller var det verkligen på riktigt?
Då sade ängeln till henne: ”Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Luk 1:30-31
Maria är inte gammal när detta sker. Det påminner oss om att Gud inte ser till ålder och vunnen kunskap av att vara upp till åren. Han utser efter andra kriterier. Han ser till hjärtat, det inre livet, än yttre skönhet och kompetens. Marias villighet och hennes inställning till Gud skapade denna möjlighet tror jag.
Maria var precis som du och jag verkar det som. Hon tvivlade liksom du och jag kan göra ibland.
Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig”.
Kanske är det en helt naturlig reaktion när vi blandar in vår möjlighet, att göra något, med Guds möjligheter. Tänk om vi bara kunde slappna av och ge Gud utrymmet att verka. Men ängeln hjälper Maria med hennes tvivel.
”Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son.”
Ängeln ger förutsättningarna för det under som skall ske med henne. Likaså är det med dig och mig. När vi uppfattar en kallelse från Gud ger Gud oss förutsättningarna och den utrustning vi behöver.
Nyckelordet, eller kanske nyckelhandlingen, hos Maria är hennes vilja.
”Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son.
Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.”
”Ske med mig”. Att ge tillåtelse. Att gå frivilligt in i något. Kanske kan Maria uppmuntra oss till sådana trossteg denna dag.
Pedher´s blogg 