Förr när folk munhöggs och skrek på varandra eller att hade kanske främst olika åsikter i en sak så sa man att det var ett ordkrig mellan folk eller länder. Man försökte höja rösten för att bli hörd. Man ville vinna över någon annans åsikt. Helt enkelt få sin vilja igenom.
I dessa daggar har ordet ordkrig fått en annan betydelse för mig. Mer att det är Ord-krig.
Ord-krig!
Såg det på en filmsnutt där folket i Ukraina ställde sig framför den ankommande konvojen av ryska fordon med sina soldater. Man ställer sig i vägen. Ropar ut sin ilska. Med sin ord försöker man få soldaterna att vända.
Eller den ensamma äldre damen som ställer sig framför den ryska soldaten och vill tala honom tillrätta.
När man inte kan slå tillbaka med vapen har man ett annat kraftfullt vapen. Ordet. Folket använder det. Stort att våga det. Jag tänker att ord kan beröra. Ord kan ta tag i oss. Tänker att dom ord denna kvinna säger (nu har jag inte hört översättningen så jag får reservera mig för om hon använder fula ord) har kraft att förändra. Att något ord är så närgånget att det stoppar denna soldat. Att han tänker efter.
Ord-krig dödar inte. Det förändrar i detta fall inifrån.
Jag är så imponerad av folkets mod. Dom visar på stolthet för landet. Kanske är det dumdristigt men rädslan kanske driver dom framåt.
Pedher´s blogg 