Influensatidens lov

Det är tur att det inte är influensatider för ofta. Men när dom kommer kan det bli väl jobbigt. 

Jag menar inte på något vis att man ska gå till jobbet och vara sjuk. Inte heller att som volontär slita fast man egentligen skulle vara hemma. 

Men när jag möter människor som vill göra sitt yttersta för att vår butik ska fungera blir jag djupt imponerad. Det är så ofta man ser att i olika sammanhang ger man upp. Fotbollsspelaren som lägger sig rätt lätt för lätt vinning. Man känner efter och minsta lilla motstånd lägger man sig. 

Återigen, jag vill inte på något sätt uppmuntra till att jobba när man är sjuk. Men när jag möter en sådant ansvar och man samlar kraft för att satsa blir jag så tacksam.  Man bär sitt volontärsuppdrag med stolthet och vilja. Det är inte svårt att då uppmuntra till att gå hem lite tidigare. 

I influensatider är det många som får bära en extra börda. Dom som står på benen och gör jobbet. Volontärer som anställda. Fast man är färre. Men man gör det ändå. Det är imponerande. Varför sker det? Man bär på en större vision. Uppdraget driver på. 

Alla dessa hjältar är värd att uppmärksammas. I mina ögon är det dom som är hjältar. När det väl är deras (o)tur att bli sjuk och vi andra är friska får vi visa framfötterna. Det är att stötta varandra i vått och torrt.