Söndagstankar – ”och jag skall åter få bo i herrens hus för evigt….”

Det finns en sång som så många andra sånger följt mig. Några strofer säger så här: ”Mamma, vart fanns jag innan jag kom in i din mage? Lille Ole, du fanns i Guds tanke.”

Det finns en bibelvers där Paulus skriver ”…vi har vårt ursprung i Gud”

Jag tänker mig livet att det utgår från Gud. Vi vandrar ut i livet och vänder åter till Gud. Cirkeln blir sluten. Känslan av ”borta bra men hemma bäst” kommer vara tydlig. Vi behöver bara se till att vi inte springer vilse på vår livsresa. 

Psalmisten ser ju sin psalm utifrån fårets perspektiv. ”Hus” syftar på herrens hushåll, familj och släkt. Dom längtar hem och känner nog borta bra men hemma bäst. Tillhörighet och gemenskap. 

Jesus säger att han är grinden. Dörren. Vägen in i livet som beskrivs som herrens hus går genom Jesus. Det finns ingen annan väg. Levand Bibeln säger så här: ”ja, jag är grinden. Den som kommer in genom grinden ska bli frälst och kommer att gå in och ut och finns gröna ängar” Joh 10:9

Det finns ett så långt perspektiv i detta att vi har svårt att greppa det. Evighet. I vårt begränsade tänk i tid och rum blir detta svårt. Men vi ska åter få bo hos Gud i evighet. Cirkeln är sluten. Vi vänder hem igen. Vi har varit där förtur. Dags igen. Vi ska få leva i en underbara värld utan sjukdom och nöd. Utan krig och hemskheter. Detta vill vi nog gärna vara med om. 

Nyckeln till denna evighet ser du i följande bibelvers…

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Romarbrevet‬ ‭10:9-10‬ ‭SFB15‬‬

Jesu kärlek till dig och mig gör detta möjligt 

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Johannesevangeliet‬ ‭3:16‬ ‭SFB15‬‬

Du är välkommen att återigen få bo i Herrens hud för evigt. 

  

Vilken skillnad på möten med människor…

Var på Ica Max i Ingelsta igår. Fick återigen kontroll på mitt köp. Det var visserligen ett tag sedan. Har ju noterat om detta fenomen tidigare. 

Denna gång gick det väl sisådär. Jo, jag gick igenom kontrollen utan anmärkning.

Men mötet med personalen var av dubbel känsla. Den ena var kort i rösten på gränsen till otrevlig. Eftersom hon inte berättade vilken typ av kontroll hon ville ha visste jag inte vad jag skulle göra. Otrevligt meddelar hon mig att det gällde alla varor. När jag inte kom ihåg att dea kortet igen meddelar hon surt att hon väntade på att jag skulle dra kortet. Hon får väl berätta vad hon vill att man ska göra. I detta moment är det lite kylig atmosfär vid kassan. Hon ber en kollega komma och hjälpa henne. 

Kollegan som kommer är hennes motsats. Glad, trevlig och har en röst som  verkar vilja säga ”vad trevligt att du är hos oss”. När denna person kliver in på arenan ändrar atmosfären till det bättre. Hon är trevlig och hälsar mig välkommen tillbaka. Damen som jag mötte först bara går muttrande iväg. 

Tänk vad olika möten kan vara. Vi kan verkligen skapa goda möten när vi möts. Likaså kan vi förstöra den ganska radikalt. 

Arbetar man i en affär krävs det lite mer än en tjurig attityd. Denna dag var jag i flera affärer. Dressman – jo, ett hej men inte speciellt intresserade. Kapp Ahl – ingen kundkontakt ville man ha där. Cubus – trevlig personal som gör att man gärna kommer tillbaka även om dom saknade det jag ville ha. Carlings – expedit som verkligen var intresserad av att sälja något. Där blev det affär gjord. Brother – lila trevlig. Volt – kanske det trevligaste mötet i Ingelsta idag 

Med den summeringen kan man ju säga att alla utom en av all personal jag mötte var trevliga. Ändå är det lätt att bara minnas den buttra kvinnan på Ica Maxi. 

Tänk vilka bestående intryck vi kan göra. 

Ögonblick…..

Ögonblick. 

Små korta tillfällen som kan bli ihågkomna för lång tid. 

Ett ögonblick kan påminna om andra ögonblick långt tillbaka. Som tex när jag åkte förbi min gamla lekskola i somras. Får nog säga att det var rätt många små ögonblick som kom tillbaka. 

Ögonblick kan skapa förväntan och önskan inför framtiden. Drömmar man kanske inte pratar så högt om. Sådan ögonblick som blir så viktiga att bevara i sitt innersta. 

Ögonblick kan ibland upplevas som att man gärna varit utan dom. Man skulle vilja ha missat dom. Som tex när jag backade in i något som skadade min bil. 

Ögonblick kan vara något alldeles underbart. Något händer som man längtat efter. Som typ bara känns som en stor underbar ”suck”. 

Ögonblick kan vara så sorgligt som när jag såg mannen som bar på den döde pojken. 

Ögonblick kan kännas så varma när någon kommer med uppmuntran. 

Ögonblick kan kännas så hoppfulla när någon lägger armen om ens axlar när man är ledsen och uppgiven. 

Ögonblick kan vara så avgörande. Du kan bli ett sådant ögonblick. Ett sådant tillfälle som skapar något mäktigt hos någon. 

Var rädd om ögonblicket. Det är så viktigt. Kort. Lättflyktigt. Intensivt. Ibland stilla som en susning. Var rädd om det. Det kan få betyda så mycket. Fånga det. Om än i flykten. Men glöm det inte. 

Ögonblick – kan vara så …… Eller hur ?!😊

Försäkring – dyrt men bra när det behövs….

Att vara försäkringsbolag måste vara rätt okej. När man betänker atr deras affärsidé är ju att sälja en produkt som drar nytta av vår rädsla att vi ska råka ut för något som kan bli väldigt dyrt. En skada som  kan innebära stora kostnader. Man kan nog utgå från att dom allra flesta aldrig behöver använda sin försäkring. Det sker ingen skada och vi betalar i onödan liksom. 

Å andra sidan är det ju rätt skönt att ha den när det väl sker. Det är ju rätt ok när man ser vad själva kostnaden verkligen är. Likaså när man själv gör bort sig och är orsaken till olyckan/händelsen.  

Enögd…

I söndags när jag åkte ner till Jönköping så tror jag ett nytt rekord slogs med råge.

Enögda bilar. Alltså bilar som bara har en framlykta hel. Den andra sidans lyse var helt sönder. Alltså inte ens parkeringsljuset eller något positionslyse fungerade.

Man kan inte avgöra bilens placering på vägen. Ligger den på mittlinjen och kör eller ur är det.

När man är enögd som människa tror jag mig tro att då är man lite inskränkt. Man tar inte till sig andras tankar. Man har typ kört fast i sin egen åsikt som om den är den rätta och ingen annan.

Måste nog säga att det är lite enögt att köra enögd med sin bil.  Så tycker i alla fall jag

Vilket lyft för mig….

 Vilket lyft för mig. Igår dokumenterade jag mina kunskaper på liftar. Det var riktigt roligt. Samtidigt viktigt men så kul det var.
Vi var väl ca 15 gubbar i olika åldrar som fick leka lite på fullt allvar. Många roliga skratt och där vi fick se hur tokigt det kan gå om man inte tänker sig för.

Nu får jag väl erkänna att jag körde den inte längst upp. Men i alla fall ganska högt. Så högt att jag kom över hustakets höjd och fick en fin vy över Jönköping. Staden jag ska lära känna. Nu har jag fått en bra överblick över vackra Jkp.

Vilket lyft!!

Att vara beronde av någon

Jag får väl erkänna att jag är nog lite sportfånig av mig. Följer nog mer sport på TV än jag vill erkänna. Kanske har du missat det men det är Handbolls EM i Polen. Sverige har ett ungt landslag som har det rätt tufft. Jag tycker nog att dom klarar sig ganska bra.

Denna turnering kan också ge en biljett till OS. Om dom hade vunnit fler matcher hade dom kvalat in direkt. Nu är inte läget precis så. Dom måste förlita sig på att andra lag ”gör sitt” och hjälper Sveriges lag fram till detta OS.

Svenska landslaget i Handboll är beroende av andra för att lyckas.

Jag vet inte hur du känner det ibland men visst är det så att vi är ganska beroende av andra för att lyckas. Oftare än vi nog vill erkänna. Jag funderar på om det bara är på gott eller ont? Finns det möjlighet att tänka så?

Finns det någon på en arbetsplats som kan påstå att det står och faller med den personen? Finns det någon förening, församling eller vad det nu är för ett sammanhang där man kan påstå att det står och faller på en enda individ? Ja, jag tror inte att det gör det.

I grunden tror jag att det är bra att det är så. Det stämmer till ödmjukhet och respekt. Ska jag lyckas på jobbet behöver jag hjälpa fram andra att lyckas. På så vis är det större möjlighet att det blir något bra. Det innebär att ingen av oss kan stå i vägen för någon bara för att man själv vill få äran. Jag är rädd för att vi gärna vill ha kontrollen trots allt. Då är det svårt att vara beroende av andra. Vi vill liksom ha avgörandet i vår egen hand. Jag kan tänka mig att handbollslandslaget hellre skulle vilja ha avgörandet i sina egna händer. Men detta läge kanske bara vässar laget att bli än bättre. Att vilja träna ännu lite hårdare

Ingen kan säga att man är gott nog men alla är så oerhört viktiga. En paradox som är viktig att komma ihåg.

Så att vara beroende av någon annan kanske inte är så dumt trots allt.