Det är ibland lite för mycket orosmoln omkring oss som människor. Det kan vara händelser vi inte styr över. Motgångar som smyger sig på och lägger sig som en skugga över livet.
Kan tänka mig att många upplever den långa tid av pandemi som en våt filt över livet. Näst intill ångest.
När jag gå mina kvällspromenader i skogen intill där jag bor kan jag se hur solen lyser mellan träden långt bort. Det mesta av skogen ligger i skugga. Men så händer det. Solen bryter igenom. Solstrålarna tränger undan dom mörkare skuggorna. Ljusstrimmorna ger en behaglig värme men också en ljusare skog.
Jag tänker att när vi möter dom mörkare perioderna i livet, då skuggorna blir fler en ljuspunkterna då behöver vi spana efter ljusets hopp.
Spana genom skuggorna så anar du ljuset av hopp.
Jag lägger märke till att det verkar som att Gud vill ge oss en strimma av hopp som gör att vi får ett annat fokus. För ljuset vinner alltid över mörkret. Att ljuset drar vår uppmärksamhet och vi hittar vägen genom det vi möter.
Vi kan läsa om att när prövningen kommer så hjälper oss Gud att hitta en väg genom den och ut ur den. Det är den strimma av ljus jag tänker att Gud låter komma genom skuggorna. Jag skulle gärna se att Gud tog borta alla skuggor direkt. Varför han inte gör det vet jag inte. Men jag är så tacksam att hans ljus, strimma av hopp finns där. Som gör vi att vi får hoppet som bär igenom
Pedher´s blogg 